Skådespelaren

Skådespelaren är Pablo Picassos nästan två meter höga målning av en uttänjd manlig gestalt, målad vintern 1904 till 1905 och i dag på Metropolitan Museum of Art i New York. Museets engelska titel är The Actor, tekniken olja på duk och måtten 196,2 × 115,3 centimeter. Målningen är utförd på baksidan av en redan använd duk, där en okänd konstnär hade målat ett landskap med virvlande vatten. I januari 2010 fick den en reva i nedre högra hörnet när en besökare föll mot den. Här får du veta vad museet säger om skadan, varför verket hör till rosa perioden och var i Norden du hittar Picasso från samma år.

Vad föreställer Skådespelaren?

Metropolitan Museum sammanfattar verket i tre ord. Enkelt men hemsökande, skriver museet. Det är den målning där Picasso lämnade sin besatthet av de eländiga till förmån för akrobaternas och gycklarnas teatraliska värld.

Museets egen beskrivning av formen är kort. Den uttänjda gestalten och det utomordentliga spelet med händerna bär drag från blå perioden och hör ihop med en manierism inspirerad av El Greco. Fler formuppgifter ger museet inte. Beskrivningar av scenkostym, utsträckta armar eller en enkel bakgrund saknar stöd i museitexten.

Storleken är en del av poängen. Duken är 196,2 centimeter hög och 115,3 centimeter bred. Höjden är nästan två meter. Metropolitan beskriver verket som en stor målning från rosa perioden. Museet kallar verket prologen till den serie som kulminerar i den enorma Gycklarfamiljen från 1905.

Var finns Skådespelaren?

Målningen tillhör Metropolitan Museum of Art i New York, med accessionsnumret 52.175 i avdelningen för modern och samtida konst. Kreditraden lyder Gift of Thelma Chrysler Foy, 1952. Museets öppna datatjänst anger inget gallerinummer, vilket på Metropolitan betyder att verket inte hänger framme.

Museet markerar också rättighetsläget. I samma datapost står att verket inte är fritt, vilket stämmer med att Picassos skyddstid löper till slutet av 2043.

Vad finns på dukens andra sida?

Picasso målade Skådespelaren på baksidan av en redan använd duk. På den andra sidan hade en annan, oidentifierad konstnär målat ett landskap med virvlande vatten, skriver museet i sin katalogpost.

I ett pressmeddelande preciserar museet både stilen och åtgärden. Landskapet beskrivs som symbolistiskt. Picasso lade ett tjockt färgskikt över duken innan han började måla. Konstnären bakom landskapet är fortfarande oidentifierad.

Här är det lätt att gå vilse. Metropolitan skriver om röntgen och infraröd reflektografi av flera Picassodukar och nämner La Coiffure från 1906 som exempel, inte Skådespelaren. Att just den här duken skulle ha röntgats står inte i någon museitext vi har kunnat läsa.

Museet har ett eget fall som liknar det. Under Den blindes måltid från 1903 hittades vid röntgen en tidigare komposition med en hukande kvinnofigur, ett fynd museet beskriver som resultatet av ett års samarbete.

Vad hände med målningen 2010?

Fredagen den 22 januari 2010, på eftermiddagen, skadades målningen i museets salar. En besökare som deltog i en kurs tappade balansen och föll mot duken. Museet namnger henne inte.

Skadan beskrevs exakt i museets eget uttalande två dagar senare. Det rörde sig om en oregelbunden lodrät reva på ungefär sex tum i nedre högra hörnet, omkring femton centimeter. Museet framhöll att skadan inte låg i bildens blickfång. Reparationen väntades bli diskret.

Datumet är lätt att få om bakfoten. Engelska Wikipedia anger den 25 januari 2010, men det är dagen då pressen rapporterade. Museets eget uttalande, daterat den 24 januari, anger fredagen den 22 januari.

Hur gick restaureringen till?

Museet säger förvånansvärt lite om själva arbetet, bara att målningen fördes till konserveringsateljén och att reparationen skulle ske under de kommande veckorna. I ett pressmeddelande den 20 april skriver museet att verket har restaurerats och ingår i museets kommande Picassoutställning.

Allt annat kommer från pressen. Radiokanalen NPR rapporterade att behandlingen tog sex veckor, att duken låg med framsidan nedåt under varierande vikter för att motverka skadans kvardröjande effekter och att verket därefter visades bakom plexiglas. Ingen av de uppgifterna finns i museets egna texter. Varken museet eller pressen namnger någon konservator.

Museets uppgifter kommer från uttalandet den 24 januari 2010 och pressmeddelandet den 20 april 2010.

Verket visades åter i museets egen storutställning. Picasso in The Metropolitan Museum of Art visades från den 27 april till den 15 augusti 2010, med omkring 300 verk och kuratorerna Gary Tinterow och Susan Alyson Stein. Januariuttalandet hade angett den 1 augusti som slutdatum, så antingen förlängdes perioden eller så justerades datumet.

I samma utställning visade museet sin tekniska forskning. Där ingick videovisningar byggda på museets egna undersökningsfotografier. De förklarade hur Picasso arbetade om sina kompositioner. Någon separat utställning enbart om restaureringen av Skådespelaren har vi inte kunnat belägga.

Vem stod modell för skådespelaren?

Ingen vet. Metropolitan identifierar ingen modell för figuren. Uppgiften att Fernande Olivier stod modell kommer från annat håll.

Vad museet säger är något annat och mer precist. Ett studieblad för målningen, gjort omkring nyårsafton 1904, innehåller två profiler av Fernande Olivier och samma korrigering av skådespelarens vänstra ben och fot som syns i den färdiga duken. Bladet daterar arbetet och knyter det till hennes inträde i Picassos liv. Men det gör henne inte till modell för gestalten.

Ett annat museum visar varför försiktigheten behövs. National Gallery of Art i Washington skriver om Gycklarfamiljen att en av figurerna en gång troddes föreställa Fernande Olivier, men att den teorin har motbevisats och att kvinnans identitet är okänd. Attributioner till Fernande Olivier i verk från rosa perioden har varit vanliga och har visat sig ohållbara.

När började Picassos rosa period?

Gränsen är en glidning, inte ett datum. Metropolitan kallar Skådespelaren en stor målning från rosa perioden. Samtidigt pekar museet på att gestalten och händerna hör hemma i den blå. Musée Picasso i Paris förlägger i sin egen tidslinje brytpunkten till 1904 och använder just den här målningen som exempel.

Nasjonalmuseet i Oslo sätter ut siffror. I sin katalogpost för De fattiges måltid daterar museet blå perioden till åren 1901 till 1904 och beskriver dess motivkrets som de marginaliserade, drinkare, prostituerade och tiggare. Phillips Collection i Washington kallar sitt Det blå rummet från 1901 ett av periodens tidigaste exempel. Där lyder museets titel The Blue Room och under ytan ligger ett porträtt av en okänd man.

Året 1904 gav Picasso mer än en ny färgskala. Han flyttade in i ateljéhuset Bateau-Lavoir i Montmartre och mötte André Salmon, Guillaume Apollinaire och Fernande Olivier, som blev hans följeslagare i sju år. Året därpå mötte han Leo och Gertrude Stein.

Gycklarna kom in i bilderna på samma gång. National Gallery of Art beskriver hur Picasso började gå på föreställningar på Cirque Médrano i Montmartre och förklarar ordet saltimbanque som en sammansättning av italienskans saltare och banco. Saltare betyder att hoppa och banco bänk eller estrad. Museets egen titel på den stora målningen från 1905 är Family of Saltimbanques. Museet använder bara den engelska formen. Den franska titeln La famille de saltimbanques kommer från annat håll.

1. 1903

   Picasso målar De fattiges måltid, i dag i Oslo.

2. 1904

   Flytten till Bateau-Lavoir i Montmartre.

3. Omkring nyårsafton 1904

   Studiebladet med två profiler av Fernande Olivier görs.

4. Vintern 1904 till 1905

   Skådespelaren målas på baksidan av en använd duk.

5. 1905

   Gycklarfamiljen fullbordas och Picasso möter syskonen Stein.

6. Maj 1912

   Verket visas offentligt första gången på Sonderbund i Köln.

7. 1938

   Paul Leffmann säljer målningen till Paul Rosenberg och Hugo Perls.

8. 1952

   Thelma Chrysler Foy skänker verket till Metropolitan Museum.

9. 22 januari 2010

   En besökare faller mot duken och river en reva i hörnet.

10. 20 april 2010

    Museet meddelar att målningen är restaurerad.

11. 27 april 2010

    Verket visas i utställningen Picasso in The Metropolitan Museum of Art.

12. 30 september 2016

    Ett restitutionsmål om verket väcks i New York.

13. 2044

    Picassos verk blir fria att återge i Sverige.

Vilka har ägt målningen?

Kedjan börjar hos en vän. Den förste ägaren var Frank Burty Haviland, av museet beskriven som en förmögen fransk-amerikansk målare i Picassos krets. Senare ägdes verket av den tyske industrimannen Paul Leffmann, en judisk samlare i Köln.

År 1938 sålde Leffmann målningen till Picassos konsthandlare Paul Rosenberg, med Hugo Perls inblandad i affären. Makarna Leffmann var enligt pressuppgifter på flykt undan nazisternas förföljelser, via Italien till Schweiz och senare Brasilien. Verket gick sedan vidare till Thelma Chrysler Foy, arvtagerska till biltillverkaren Chrysler. Hon skänkte det till Metropolitan 1952.

Den försäljningen har prövats i domstol. Ett restitutionsmål väcktes den 30 september 2016 av en släkting till Leffmann i den federala domstolen för södra distriktet i New York. Museet svarade att det har obestridlig äganderätt. I samma svar stod att museet förstår och hyser djup medkänsla med de förluster Paul och Alice Leffmann led under nazitiden, men att det är fast övertygat om att målningen inte hörde till dem. Kravet avslogs den 7 februari 2018. Den 26 juni 2019 fastställde appellationsdomstolen avslaget med hänvisning till oskäligt dröjsmål, eftersom mer än sjuttio år förflutit mellan försäljningen och kravet.

Finns rosa perioden i Norden?

Göteborg har det starkaste verket. Göteborgs konstmuseum äger Akrobatfamilj från 1905, utförd på kartong med vattenbaserad och oljebaserad färg. Verket har varit i museets samling sedan 1922. Museet förklarar valet av kartong med att Picasso under de åren använde billigare material.

Parallellen till New York är slående. Vid en undersökning inför utlåning upptäckte museet en skiss på verkets baksida. Museet lät CATS vid Statens Museum for Kunst och MOLAB undersöka verket, med fokus på det blå pigmentets ljuskänslighet och kartongens bräcklighet. Två museer, två verk från samma år, båda med något på baksidan.

Uppgifterna kommer från museernas egna sidor och samlingsdatabaser.

Proveniensen för Göteborgsverket är en historia i sig. Verket såldes genom konsthandlaren Clovis Sagot, köptes av Leo och Gertrude Stein hösten 1905, gick vidare till den norske konsthandlaren Walther Halvorsen och därefter till samlaren Conrad Pineus, som förde det till Göteborg. Museet uppger att verket bara lånats ut ett femtontal gånger trots att det hör till de mest efterfrågade i samlingen.

Moderna Museet har rosa perioden bara på papper. Där finns grafikbladet Salomé från 1905 med numret NMG 135/1921, en gåva av Ester Lindahl. Les deux saltimbanques från samma år bär numret NMG 219/1942. Museet skriver själv att samlingen omfattar tidig kubism och klassiskt 1920-tal, utan att nämna blå eller rosa perioden.

Varför visar vi ingen bild av målningen?

Pablo Picasso dog den 8 april 1973 på sin gård Notre-Dame-de-Vie i Mougins. Enligt 43 § upphovsrättslagen gäller skyddet till utgången av det sjuttionde året efter dödsåret, vilket betyder till och med den 31 december 2043. Verken blir fria att återge i Sverige den 1 januari 2044.

Museerna markerar samma sak. Metropolitan anger i sin egen datapost att verket inte är fritt. Statens Museum for Kunst sätter rättighetsraden Succession Picasso och VISDA på sitt Picassoverk. Därför visar den här sidan ingen bild av målningen utan en schematisk skiss över revans storlek.

Var kan du se Skådespelaren?

Målningen tillhör Metropolitan Museum of Art i New York, med bild på museets egen webbplats. Museets datapost ger inget gallerinummer, så kontrollera i museets samlingssök om verket hänger framme innan du reser. Närmare kommer du i Göteborg, där Akrobatfamilj från samma år visas i museets Picassorum.

• Vintern 1904 till 1905Museet daterar verket till 1904 och 1905, inte till 1904 ensamt.
• En duk med två livBilden är målad på baksidan av ett landskap av en okänd konstnär.
• Revan var 15 centimeterSkadan från 2010 låg i nedre högra hörnet på en duk som är nästan två meter hög.
• Göteborg har parallellenAkrobatfamilj från 1905 bär en nyupptäckt skiss på baksidan.

Vanliga frågor om Skådespelaren

Vem målade Skådespelaren?

Pablo Picasso, vintern 1904 till 1905, under sitt första år i ateljéhuset Bateau-Lavoir i Montmartre.

Var finns Skådespelaren?

På Metropolitan Museum of Art i New York, med accessionsnumret 52.175.

Hur stor är målningen?

196,2 × 115,3 centimeter, nästan två meter hög. Tekniken är olja på duk.

Vad hände med målningen 2010?

En besökare på en kurs tappade balansen fredagen den 22 januari och föll mot duken. Revan blev ungefär femton centimeter lång i nedre högra hörnet.

Blev skadan synlig efter restaureringen?

Museet räknade med en diskret reparation och meddelade den 20 april 2010 att verket var restaurerat.

Vad finns under målningen?

Ett landskap med virvlande vatten av en oidentifierad konstnär, målat på dukens andra sida innan Picasso vände den.

Hör verket till blå eller rosa perioden?

Museet kallar det en målning från rosa perioden, men noterar att gestalten och händerna bär drag från den blå.

Får man publicera en bild av målningen?

Inte utan licens. Picassos verk är skyddade i Sverige till och med den 31 december 2043.

Källor

Samtliga källor är lästa den 21 september 2026. Mått, nummer och kreditrader kommer från museernas egna katalogposter.

• Metropolitan Museum: katalogpost för The Actor, 52.175
• Metropolitan Museum: uttalandet om olyckan den 24 januari 2010
• Metropolitan Museum: pressmeddelandet om utställningen 2010
• Metropolitan Museum: utställningssidan med datum och kuratorer
• Metropolitan Museum: röntgenfyndet under Den blindes måltid
• Musée Picasso Paris: tidslinjen för 1904 till 1906
• National Gallery of Art: Cirque Médrano och Fernandeattributionen
• Nasjonalmuseet: De fattiges måltid och blå periodens datering
• Göteborgs konstmuseum: närstudien av Akrobatfamilj
• Göteborgs konstmuseum: Picassorummet och samlingen
• Statens Museum for Kunst: Omfavnelsen, KMSr175
• Moderna Museet: Salomé, NMG 135/1921
• Moderna Museet: Les deux saltimbanques, NMG 219/1942
• Institut de France: Picassos död den 8 april 1973
• Riksdagen: upphovsrättslagen 43 §
• Bildupphovsrätt: när verk får användas fritt