Medusas flotte

Medusas flotte målades av Théodore Géricault 1818 och 1819 och mäter 4,91 meter på höjden och 7,16 på bredden. Den bygger på en verklig förlisning två år tidigare, där en fregatt gick på grund utanför Västafrika och 150 människor lämnades på en hopspikad flotte. När den visades på Salongen 1819 hette den bara Scène de naufrage. Här får du Louvrens egna uppgifter, hur Géricault arbetade och varför franska staten vägrade köpa verket i sex år.

Vad målningen visar

Ögonblicket då de överlevande upptäcker ett fartyg vid horisonten. Louvren beskriver inte figurerna en och en utan berättar själva händelsen i sin post.

Kompositionen är en pyramid av kroppar. I botten ligger de döda och döende. Längst upp står en man och viftar med ett tygstycke mot briggen Argus.

Mannen i toppen är svart. Enligt histoire-image.org, en kunskapsplattform från franska kulturministeriet och RMN, är det hans rygg och siluett betraktaren ser, inte hans ansikte. Géricault dämpade också muskulaturen med avsikt.

Fondation pour la mémoire de l’esclavage lyfter fram att han står överst i den mänskliga pyramiden och målas hand i hand med en vit matros. Stiftelsen läser kompositionen som den abolitionistiska rörelsens handslag över hudfärgsgränsen.

Räkningen stämmer inte med verkligheten. Samma stiftelse anger att bara en svart man fanns ombord på flotten medan Géricault målade tre svarta kroppar. Det är stiftelsens tolkning som gör detta till ett ställningstagande, inte en museal faktauppgift.

Verket i Louvrens egen post

Tio uppgifter direkt ur Louvrens katalog. Museet skriver Hauteur och Largeur på varsin etiketterad rad, så måttordningen behöver inte tolkas.

En rad saknas som många förväntar sig. Louvrens post redovisar inga inskriptioner, så någon signatur är inte belagd.

Duken som köptes in mätte 487 gånger 715 centimeter och levererades av handlaren Étienne Rey den 24 februari 1818 för 440 francs. Den färdiga målningen mäter något mer, eftersom spännkanterna räknas in.

Förlisningen som verket bygger på

Fregatten La Méduse hade 400 ombord: sjömän, soldater och civila passagerare. Målet var Saint-Louis i Senegal, dit expeditionen skulle återta franska handelsstationer.

Hon kom aldrig fram. Den 2 juli 1816 gick hon på grund på Arguinbanken, en stor sandbank under vattenytan utanför den senegalesiska kusten. Kaptenen Hugues Duroy de Chaumareys var rojalist och hade enligt Panorama de l’art inte seglat på 25 år.

När fartyget inte gick att få loss byggde besättningen en flotte av vrakdelar. Hundrafemtio personer tog plats på den. Flotten skulle bogseras till stranden av livbåtarna, men linorna som förband dem kapades och bara livbåtarna nådde land.

Efter tolv dygns drift under stekande sol fanns femton överlevande kvar när briggen Argus hittade flotten. Så återger Louvren händelsen i sin egen beskrivningstext.

Så arbetade Géricault

Underlaget var ögonvittnen. Géricault utgick från berättelsen av ingenjörsgeografen Alexandre Corréard och kirurgen Jean-Baptiste Savigny, båda överlevande, publicerad i november 1817. Han sökte själv upp dem och frågade ut dem om vad som hänt på flotten. Fondation Napoléon anger att berättelsen kom ut i november 1817 och att Géricault förhörde de överlevande.

Båda satt sedan modell i ateljén. Det gjorde även den unge Eugène Delacroix, enligt Panorama de l’art.

Han byggde en modell av flotten. Snickaren Valéry Touche-Lavilette utförde den, så att kompositionen kunde prövas i tre dimensioner.

Förarbetena var många och av olika slag. Musée des Beaux-Arts de Lyon anger ett och ett halvt års arbete med ett stort antal förstudier, tecknade, målade och även skulpterade. Fondation Napoléon skriver att han stängde in sig i sexton månader i en ateljé vid rue du Faubourg du Roule.

Två oljeskisser finns kvar i Louvren. Den första har numret RF 2229 och mäter 38 gånger 46 centimeter, köpt 1919. Den andra har numret RF 1667 och mäter 65 gånger 83 centimeter, donerad 1906 av Étienne Moreau-Nélaton. Båda kom till museet långt efter huvudverket.

En sen ändring säger mycket. Christine Riding noterar att tidigare studier visar briggen Argus tydligt vid horisonten. I den färdiga målningen är den reducerad till en prick.

Salongen 1819 och åren som följde

Verket visades mellan den 25 augusti och den 30 november 1819 som nummer 510 i katalogen. Titeln var Scène de naufrage, en avsiktlig avpolitisering.

Publiken genomskådade den direkt. Journal de Paris skrev på öppningsdagen om en förlisnings fasor, till vilken katastrofen med Medusa utan tvivel gett den förfärande idén.

Staten ville ändå inte ha den. Auguste de Forbin, generaldirektör för de kungliga museerna, föreslog köp för 6 000 francs den 3 februari 1822 och fick avslag. Han försökte igen samma år och en tredje gång den 27 maj 1823. Musée des Beaux-Arts de Lyon beskriver verket som oönskat av regeringen.

I stället gick den på turné. Géricault lånade ut duken till den brittiske entreprenören James William Bullock, som visade den på Egyptian Hall vid Piccadilly i London mellan den 12 juni och den 30 december 1820 och därefter i The New Rotunda i Dublin i februari och mars 1821.

Först döden löste frågan. På dödsboauktionen den 2 november 1824 ropades målningen in som lot 1 för 6 005 francs av Pierre Joseph Dedreux-Dorcy, som agerade för kronan. Den skrevs in i Karl X:s samling som C 51 och visades i Louvren från 1826.

Från ateljé till salle Mollien

1. 24 februari 1818

   Duken på 487 gånger 715 centimeter levereras av Étienne Rey för 440 francs.

2. 1818-1819

   Målas på 80 rue du Faubourg-du-Roule i Paris.

3. juli 1819

   Färdigställs i Théâtre-Italien.

4. augusti 1819

   Förs till Louvren, där företaget Rey spänner om och fernissar den.

5. 25 augusti 1819

   Salongen öppnar. Verket visas som nummer 510 under titeln Scène de naufrage.

6. 12 juni 1820

   Egyptian Hall i London, till den 30 december.

7. februari 1821

   The New Rotunda i Dublin.

8. 3 februari 1822

   Forbin föreslår statligt inköp för 6 000 francs. Avslag.

9. 2 november 1824

   Dödsboauktionen. Inropad för 6 005 francs för kronans räkning.

10. 1826

    Ställs ut i Louvren, först i Salon Carré och sedan i Grande Galerie.

11. slutet av 1848

    En reva efter en fallande stege lagas.

12. 21 september 1870

    Tas ned, rullas ihop och förs till bottenvåningen under kriget.

13. 1914-1918

    Säkrad i église des Jacobins i Toulouse.

14. 1939-1946

    Säkrad utan att rullas: Versailles, Louvigny och Sourches. Åter den 11 juli 1946.

15. 1948

    Ny blindram och nya spännkanter.

16. 1949

    René Longa gör en partiell fernissrengöring.

17. 1995

    Flyttas tillbaka till salle Mollien, där den hänger i dag.

18. november 2018

    Jean-Pascal Viala och Luc Hurter förnyar spännkanterna och spänner om duken.

Géricault i Norden

Nationalmuseum i Stockholm har den starkaste kopplingen. Museet äger De avhuggna huvudena från 1810-talet under numret NM 2113, olja på duk, 50 centimeter hög och 61 bred, i ram 65 gånger 76 gånger 6 centimeter.

Museet knyter själv studien till arbetet med Medusas flotte. I sin svenska text skriver det att naturtroheten är nästan outhärdlig och att Géricault målade ett antal liknande motiv, i vissa fall med avhuggna armar och ben, från sjukhus i Paris.

Verket kom som gåva 1918 från ett konsortium av tio personer, bland dem konsuln Johan Ekman, generalkonsuln Josef Sachs och ryttmästaren Axel Wallen. Det hänger i sal 1449. Konstnärsposten anger 24 relaterade objekt.

Danmark har grafik. Statens Museum for Kunst har minst femton litografier av Géricault, bland dem Chariot chargé de soldats blessés från 1818 under DEP4599 och Cheval Arabe från 1822 under DEP4602. Någon målning av hans hand finns inte i samlingen.

Moderna Museet har ingenting av honom. Det är kontrollerat i museets egen samlingsdatabas.

Så ser du målningen

Verket hänger i sal 700 i Denonflygeln, kallad salle Mollien, på plan 1. Där har den hängt sedan 1995.

Sällskapet är passande. I samma sal hänger Delacroix Friheten på barrikaderna, den andra stora romantiska historiemålningen i Louvren.

Formatet kräver avstånd. Med nästan fem meters höjd och drygt sju meters bredd är detta en av de största dukarna i museet. Figurerna i förgrunden är större än naturlig storlek.

• Titeln var en kamoufleringPå Salongen 1819 hette verket Scène de naufrage, utan att nämna Medusa.
• Delacroix satt modellDen unge Delacroix poserade i Géricaults ateljé, liksom två av de överlevande.
• Ingen signatur är belagdLouvrens post redovisar inga inskriptioner alls.
• Den överlevde två världskrigDuken evakuerades till Toulouse 1914 och till tre slott mellan 1939 och 1946.

Vanliga frågor om Medusas flotte

Hur stor är Medusas flotte?

Höjd 4,91 meter och bredd 7,16 meter enligt Louvrens etiketterade rader.

Vad heter målningen egentligen?

Louvren registrerar den som Le radeau de la Méduse och anger Scène de naufrage som tidigare titel, den titel den visades under på Salongen 1819.

Vad hände med fartyget Medusa?

Fregatten gick på grund på Arguinbanken den 2 juli 1816 med 400 ombord. Hundrafemtio personer hamnade på en flotte av vrakdelar som lämnades att driva. Efter tolv dygn fanns femton överlevande.

Talade Géricault med överlevande?

Ja. Alexandre Corréard och Jean-Baptiste Savigny publicerade sin berättelse i november 1817 och satt sedan modell i ateljén.

Vem byggde flottmodellen?

Snickaren Valéry Touche-Lavilette, enligt Panorama de l’art.

När kom målningen till Louvren?

År 1824, genom Géricaults dödsboauktion den 2 november, inropad för 6 005 francs av Pierre Joseph Dedreux-Dorcy för kronan.

Är målningen signerad?

Nej. Louvrens post redovisar inga inskriptioner, så någon signatur är inte belagd.

Var hänger den?

Denonflygeln, sal 700, salle Mollien, plan 1. Samma sal som Delacroix Friheten på barrikaderna.

Källor

Samtliga källor är lästa den 18 september 2026. Mått, proveniens och restaureringshistorik kommer från Louvrens egen katalogpost.

• Musée du Louvre: mått, inventarienummer, sal, hela historiken och beskrivningen av förlisningen
• Musée du Louvre: oljeskissen RF 2229 med mått och förvärvsår
• Joconde: den andra oljeskissen RF 1667 med mått och donation 1906
• histoire-image.org: Paul Bernard-Nouraud om figuren i toppen och om modellen Joseph
• Fondation pour la mémoire de l’esclavage: expeditionens syfte och läsningen av de svarta figurerna
• Panorama de l’art: Stéphanie Cabanne om kaptenen, flottmodellen och modellerna i ateljén
• Fondation Napoléon: Marc Allégret om de sexton månaderna och om berättelsen 1817
• Nationalmuseum: De avhuggna huvudena NM 2113 med mått, gåvouppgift och museets egen text