Nederländsk renässans
Nederländsk renässans betecknar det måleri som växte fram i Flandern och övriga Nederländerna från 1400-talets början till 1500-talets andra hälft. Jan van Eyck, Rogier van der Weyden, Hieronymus Bosch och Pieter Bruegel den äldre gav bilderna en detaljrikedom och en ljusverkan som förändrade europeisk konst. Här möts andaktsbilder, porträtt och myllrande scener ur vardagen.
Oljefärg i tunna skikt
Jan van Eyck uppfann inte oljemålningen, även om myten lever kvar sedan 1500-talet. Han och hans samtida förfinade tekniken med tunna, genomskinliga lager som ger färgerna djup och lyster. Metoden gjorde det möjligt att återge metall, sammet, glas och hud med stor precision. Gentaltaret, som bröderna Hubert och Jan van Eyck fullbordade 1432, är ett av de tidigaste huvudverken.
Makarna Arnolfinis trolovning från 1434 visar hur ett porträtt kunde fyllas med detaljer som väcker frågor. Målningen finns på National Gallery i London och hör till de mest omdiskuterade bilderna från perioden.
Från andaktsbild till vardagsliv
Rogier van der Weyden förde in stark känsla i de religiösa motiven. Hieronymus Bosch, verksam i ’s-Hertogenbosch, skapade fantasirika bildvärldar som Lustarnas trädgård i Prado. Pieter Bruegel den äldre riktade senare blicken mot bönder, årstider och ordspråk.
Hans Nederländska ordspråk från 1559 samlar mer än hundra ordspråk i en enda byscen, enligt Gemäldegalerie i Berlin där bilden finns. Jämför gärna med italiensk renässans, där antikens förebilder spelade en större roll. Den senare holländska guldåldern bygger vidare på samma intresse för vardag och detalj. Den bredare epoken beskrivs under renässans.
Artiklar i kategorin
Det finns inga publicerade artiklar i kategorin ännu.
Se alla artiklar