Nordiska sällskapet
för konst och grafik

Makarna Arnolfinis trolovning

Arnolfini Portrait

Makarna Arnolfinis trolovning målades av Jan van Eyck 1434 och hänger i National Gallery i London under numret NG186. Den svenska titeln är inarbetad men missvisande: museet har lämnat tolkningen att bilden visar en trolovning. Museets egen titel innehåller ett frågetecken mitt i namnet, eftersom det inte är fastställt vem mannen är. Här får du katalogens uppgifter, vad varje föremål i rummet är belagt att betyda och varför hon inte är gravid.

1434

Året i inskriptionen på väggen ovanför spegeln.

82,2

Den målade ytans höjd i centimeter. Bredden är 60.

10

Så många passionsscener är inskurna i spegelramen.

600

Guineas som National Gallery betalade 1842.

Tre påståenden som museet själv avvisar

Att bilden visar en vigsel eller trolovning med konstnären som vittne. Den läsningen har National Gallery lämnat. I dag beskrivs verket som ett dubbelporträtt av ett par som redan är gift.

Att kvinnan är gravid. Både museet och katalogen avvisar det uttryckligen. Hon håller upp sin tunga klänning framför sig. Samma pose och samma dräktvolym återkommer hos den jungfruliga heliga Katarina i van Eycks Dresdentriptyk från 1437.

Att vi vet vem mannen är. Museets titel innehåller ett frågetecken: Portrait of Giovanni(?) Arnolfini and his Wife. På den publika sidan skriver museet att han sannolikt är Giovanni di Nicolao di Arnolfini, men inte mer.

Vad målningen visar

Ett par står i ett sovrum i Brygge och håller varandra i handen. Rummet är fyllt av föremål som återges med en skärpa som var ny i måleriet.

Kläderna talar om pengar. National Gallery beskriver mannens hatt av flätat strå och hans mörka tabard av sannolikt sidensammet. Kvinnan bär en fin grön ylleklänning med utsirade flikärmar.

Hunden står mellan dem nära golvet och stirrar enligt museet rakt ut mot oss med blanka ögon. Lorne Campbell kallar den tydligt ett sällskapsdjur och anger att den hör till den hundfamilj som brysselgriffonen avlats fram ur.

Ett enda ljus brinner. Campbell formulerar det exakt: ett tänt ljus brinner i en av kronans armar. Museet beskriver kronan som en utsirad mässingsljuskrona som återkastar fönstrets ljus med häpnadsväckande skärpa.

Skorna är avtagna. Mannens träbottnade tofflor ligger kastade på golvet till vänster, stänkta av lera. Campbell beskriver dem som träsulor med läderremmar. Katalogen redogör separat för kvinnans skodon.

Fyra apelsiner ligger framme. De var mycket dyra i Brygge på 1430-talet, vilket gör dem till en statusmarkering snarare än en frukt.

Verket i museets katalog

Elva uppgifter ur National Gallerys egen post och ur Lorne Campbells katalog över museets nederländska 1400-talsmåleri.

Två måttrader behövs. Den målade ytan är 82,2 gånger 60 centimeter medan hela panelen är 84,5 gånger 62,5.

Uppgift Vad museet anger
Museets titel Portrait of Giovanni(?) Arnolfini and his Wife. Frågetecknet ingår i museets egen titel
Populärtitel The Arnolfini Portrait
Konstnär Jan van Eyck. Museet anger verksam 1422, död 1441, utan födelseår
År 1434
Teknik Olja på trä, sannolikt ek. Tre vertikala, radiellt sågade brädor med dymlingar i fogarna
Målad yta Höjd 82,2 cm, bredd 60 cm
Hela panelen Höjd 84,5 cm, bredd 62,5 cm. Omkring 17 millimeter tjock i mitten
Museum The National Gallery, London
Inventarienummer NG186
Förvärv Köpt 1842 för 600 guineas
Inskription Johannes de eyck fuit hic .1434. på väggen ovanför spegeln

Panelen består av tre vertikalt lagda, radiellt sågade ekbrädor med dymlingar i varje fog. Den är omkring 17 millimeter tjock i mitten och avfasad på baksidan.

Arnolfiniporträttet från Brygge till sal 52 på en tidsaxelTidsaxel från 1422 till 2024 med fjorton numrerade punkter. Numren förklaras i listan under figuren.14221500160017001800190020241234567891011121314
  1. van Eyck är verksam, 1422
  2. Costanza Trenta trolovas med Giovanni, 1426
  3. Modern skriver att Costanza är död, 1433
  4. Målningen dateras, 1434
  5. Dresdentriptyken med samma pose, 1437
  6. van Eyck dör, 1441
  7. Skänks till Margareta av Österrike, 1516
  8. Ärvs av Maria av Ungern, 1530
  9. Övergår till Filip II:s samling, 1560
  10. Överste James Hay förvärvar den, 1815
  11. National Gallery köper för 600 guineas, 1842
  12. Campbells katalog publiceras, 1998
  13. Museet överger trolovningstolkningen, 2010
  14. Hänger i sal 52, 2024

Fjorton hållpunkter mellan 1422 och 2024. Åtta av dem följer målningens ägare genom fem sekler.

Spegeln och inskriptionen

Mitt i kompositionen hänger en stor rund spegel. National Gallery beskriver att dess konvexa glas inte bara visar det hoptryckta och förvridna rummet utan också två män som kommer in genom en dörr.

Vilka de två är vet ingen. Museet skriver bara att spegeln visar två män på väg in. Att den ene skulle vara konstnären själv är en tolkning och inte en museiuppgift.

Spegelramen bär tio scener. Campbell anger att tio rondeller är inskurna i ytan och att de innehåller tio scener ur Kristi lidande, med början nedtill i Getsemane och därefter medurs.

Ovanför spegeln står en mening. Johannes de eyck fuit hic .1434. betyder Jan van Eyck var här, 1434. Den är skriven med de ornamentala bokstäver som användes för utsmyckade vägginskriptioner, inte som en vanlig signatur.

Smarthistory läser inskriptionen som en närvaro. Den förmedlar konstnärens närvaro, konstnären som ser och konstnären som befann sig just här.

Vad undersökningarna visar

Undertecknigen är utförd med pensel i ett flytande medium, med komplexa korsande drag som anger skuggorna.

Ändringarna under arbetet är många. Mannens hatt flyttades, hans ögon ritades högre än de målades, kvinnans ögon flyttades mot mannen och bådas armar och ben ändrades påtagligt under utförandet.

Pigmenten är dyra. Naturlig ultramarin ligger i kvinnans blå ärmar och underklänning, cinnober och röd lack i sängomhängena, verdigris och blytenngult i den gröna klänningen, allt i ett medium av värmebehandlad linolja.

Handlaget var snabbare än ryktet säger. Campbell beskriver hur van Eyck dämpade lasyrer med fingrarna, använde sgraffito för penseldetaljer och målade vått i vått i draperiernas fransar.

Varför titeln är missvisande

Den svenska titeln säger trolovning. Museets egen titel säger varken bröllop eller trolovning.

Läsningen var länge juridisk. Bilden sågs som ett bildligt äktenskapskontrakt där konstnären uppträder som vittne. Inskriptionen på väggen lästes som hans vittnesmål.

National Gallery har lämnat den tolkningen. Smarthistory sammanfattar museets nuvarande hållning: det här är inte en vigsel som äger rum eller bevittnas, utan helt enkelt ett dubbelporträtt av ett par som redan är gift.

Andra teorier lever kvar. Den mest omdiskuterade säger att bilden är ett minnesporträtt över en död hustru.

Gåtan med Costanza Trenta

Tre arkivuppgifter i Campbells katalog skapar problemet.

Costanza Trenta var tretton år och trolovad med Giovanni di Nicolao den 23 januari 1426. Girolamo Trenta skrev sitt testamente i november 1423 och lämnade Costanza en hemgift på 800 floriner eller mer. Hennes mor skrev från Lucca den 26 februari 1433 och nämnde att dottern Costanza var död.

Slutsatsen ligger nära till hands. Är mannen Giovanni di Nicolao Arnolfini och kvinnan hans hustru Costanza Trenta, så var hon död ett år innan målningen daterades.

Det är därifrån minnesporträttstesen kommer. Men slutsatsen kräver båda identifikationerna. National Gallery står inte fast vid någon av dem. Museets frågetecken i titeln är ett uttryck för just den osäkerheten. Så länge ingen av identifikationerna står fast är hela resonemanget en hypotes.

Från Brygge till London

  1. 1434

    Målningen dateras i inskriptionen på väggen.

  2. före 1516

    Ägs av den spanske adelsmannen Don Diego de Guevara vid det burgundiska hovet.

  3. 1516

    Skänks till Margareta av Österrike och tas upp i hennes inventarium.

  4. 1516

    I inventariet kallas den en stor tavla som heter Hernoul le Fin, en fransk förvanskning av Arnolfini.

  5. efter 1530

    Ärvs av Maria av Ungern, Margaretas brorsdotter.

  6. 1500-talets senare del

    Övergår till den spanska kungliga samlingen under Filip II.

  7. efter Napoleonkrigen

    Överste James Hay förvärvar målningen på Iberiska halvön.

  8. 1842

    National Gallery köper den för 600 guineas.

  9. 1998

    Lorne Campbells katalog över museets nederländska 1400-talsmåleri publiceras.

van Eyck och Norden

Inget verk av Jan van Eyck finns i någon nordisk samling som går att söka i. Det som finns är bilder av honom och kopior efter honom.

Danmark är kontrollerat. Statens Museum for Kunst ger tio träffar på namnet och inget av dem är av hans hand. Där finns kopparsticket Porträtt av Jan van Eyck av Hendrik Hondius den äldre från 1610 under KKSgb44255, ett motsvarande porträtt av brodern Hubert under KKSgb44254 och ett van Eyckporträtt av Esme de Boulonois från 1600-talets andra hälft under KKSgb46205.

Norge är också kontrollerat. Nasjonalmuseet har en teckning som heter Studie av tyg, efter Jan van Eyck, under NG.K&H.1994.0312. En bredare sökning i DigitaltMuseum ger 26 poster utan ett enda verk av honom. Bland posterna finns fotografier från 1938 av bröderna van Eyckstatyn i Gent.

Nationalmuseum i Stockholm har inte kunnat kontrolleras. Göteborgs konstmuseums samlingsdatabas har inget publicerat verk av van Eyck.

National Gallery

NG186, enligt museet i sal 52.

Köpt 1842 för 600 guineas.

SMK, Köpenhamn

Tre porträtt av van Eyck, inget av honom.

KKSgb44254, KKSgb44255 och KKSgb46205.

Nasjonalmuseet, Oslo

En tygstudie efter van Eyck.

NG.K&H.1994.0312.

Nationalmuseum

Kunde inte sökas maskinellt.

Ej kontrollerat, inte detsamma som saknas.

  • Frågetecknet är museets egetTiteln lyder Portrait of Giovanni(?) Arnolfini and his Wife.
  • Namnet kommer från ett inventariumÅr 1516 kallades verket Hernoul le Fin, en fransk förvanskning av Arnolfini.
  • Apelsinerna var lyxFyra apelsiner ligger framme. De var mycket dyra i Brygge på 1430-talet.
  • Ett enda ljus brinnerAv kronans armar är bara en försedd med ett tänt ljus.

Vanliga frågor om Makarna Arnolfinis trolovning

Visar målningen en vigsel?

Nej, inte enligt National Gallery i dag. Museet har lämnat den tolkningen och beskriver verket som ett dubbelporträtt av ett par som redan är gift.

Är kvinnan gravid?

Nej. Både museet och katalogen avvisar det. Hon håller upp sin tunga klänning framför sig. Samma pose återkommer hos den jungfruliga heliga Katarina i van Eycks Dresdentriptyk från 1437.

Vad står det på väggen?

Johannes de eyck fuit hic .1434. Det betyder Jan van Eyck var här, 1434. Texten sitter ovanför spegeln och är skriven med ornamentala bokstäver.

Vad syns i spegeln?

Rummet i hoptryckt och förvriden form, plus två män som kommer in genom en dörr. Vilka de två är anger museet inte.

Hur stor är målningen?

Den målade ytan är 82,2 centimeter hög och 60 bred. Hela panelen mäter 84,5 gånger 62,5 centimeter.

Vem är mannen på bilden?

Det är inte fastställt. Museets egen titel har ett frågetecken. På den publika sidan anges att han sannolikt är Giovanni di Nicolao di Arnolfini.

Vad kostade målningen?

National Gallery köpte den 1842 för 600 guineas, med motiveringen att den var perfekt bevarad, ytterst sällsynt och måttligt prissatt.

Finns van Eyck i nordiska samlingar?

Inte såvitt det går att belägga. SMK i Köpenhamn och norska samlingar är kontrollerade och har bara porträtt av honom och kopior efter honom.

Källor

Samtliga källor är lästa den 18 september 2026. Mått, teknik och proveniens kommer från National Gallerys egen post och museets katalog.

Leave a Comment

NSKG – Nordiska Sällskapet för Konst och Grafik
Sekretessöversikt

Denna webbplats använder cookies så att vi kan ge dig den bästa möjliga användarupplevelsen. Cookieinformation lagras i din webbläsare och utför funktioner som att känna igen dig när du återvänder till vår webbplats och hjälpa vårt team att förstå vilka delar av webbplatsen du tycker är mest intressanta och användbara.