Jean-Auguste-Dominique Ingres

Jean-Auguste-Dominique Ingres föddes den 29 augusti 1780 i Montauban och dog den 14 januari 1867 i Paris. Han vann Prix de Rome som tjugoettåring, målade Den stora odalisken 1814 och arbetade i tolv år på ett enda porträtt. Vid sidan av måleriet spelade han andra violin i Toulouses orkester i två år, vilket gav upphov till ett franskt uttryck som lever kvar. Här får du verken med museum och inventarienummer, vad Louvren själv skriver om odaliskens anatomi och vad som finns av honom i Norden.

Vem var Ingres?

Han föddes den 29 augusti 1780 i Montauban i sydvästra Frankrike. Fadern var skulptör och musiker och lärde sonen teckning och violin parallellt.

Musiken kom först som försörjning. Som andra violinist i Orchestre du Capitole i Toulouse tjänade han under två år ihop till sina konststudier.

Genombrottet kom tidigt. År 1801 vann han Prix de Rome. Skissen till det tävlingsbidraget finns i dag i Stockholm under numret NM 2161. Läromästare var Jacques-Louis David. Museets eget presskit i Montauban formulerar det som att verken tillkom i Davids ateljé eller vid Franska akademien i Rom.

Louvren hänger honom i nyklassicismens sal, nummer 702. Där står Homeros apoteos, Oidipus och Den stora odalisken.

Vid sin död testamenterade han sin samling till sin födelsestad. Över 4 500 teckningar, ett tjugotal målningar, ett stort antal kartonger och personliga föremål gick till Montauban, som i dag har 44 målningar av honom.

Linjen mot färgen

Ingres och Delacroix ställs traditionellt mot varandra som linjen mot färgen. Louvrens pressavdelning kallar dem symboler för striden mellan nyklassicism och romantik under 1800-talets första hälft.

Striden var offentlig och personlig. Musée Ingres Bourdelles pedagogiska material beskriver hur Delacroix 1846 angrep Ingres för frånvaro av hjärta och själ. Samma material beskriver hur Ingres under åratal blockerade Delacroix inval i Akademien. Karikatyrer om deras konflikt spreds i pressen.

Ingres egen linje går tillbaka till Rafael. Samma material citerar honom: teckna länge innan du tänker på att måla, för den som bygger på solid grund sover lugnt.

Museerna nuanserar i dag bilden. Metropolitan Museum skriver om Salongen 1827 att Ingres verk till synes förkroppsligade Davids ordnade klassicism mot Delacroix oordning, men att båda i själva verket hämtade ur samma davidska tradition och undergrävde den var och en på sitt sätt. Louvren skriver i sin tur att museerna nu omprövar konfrontationen och pekar på oväntade beröringspunkter.

Slutsatsen är att motsatsparet är en sanning med reservation. Det fanns som offentlig strid men fungerar dåligt som beskrivning av vad de två gjorde.

Vilka verk är han mest känd för?

Tjugo verk med belagda uppgifter. Måtten anges i höjd gånger bredd och kommer från museernas egna poster.

Två rader i tabellen bär nästan samma titel. Porträttet av Louis-François Bertin finns både som målning under RF 1071 och som teckning under RF 4379. Sekundärkällor blandar ofta ihop dem.

Turkiska badet mäts av Louvren som en cirkel med diametern 108 centimeter. Kulturministeriets databas Joconde mäter i stället den kvadratiska bäraren till omkring 110 gånger 110 centimeter. Båda beskriver samma verk.

Odalisken och kritiken mot anatomin

Den stora odalisken målades 1814 för Caroline Murat, drottning av Neapel. Signaturen sattes i Rom. Duken mäter 91 centimeter på höjden och 162 på bredden. Den visades på Salongen 1819 och köptes av Louvren 1899.

Ryggen är målningens mest omtalade detalj. Kroppen är sträckt på ett sätt som inte går ihop med en människas byggnad, vilket kritiker påpekade redan i samtiden.

Siffersättningen är modern och osäker. Franska Le Quotidien du Médecin skriver att tre extra kotor är den diagnos som oftast ställs, medan andra framställningar talar om fem. Ingen av dem är museikälla.

Louvren själv säger ingenting. Museets post innehåller bara en formell bildbeskrivning av en naken kvinna med turban, halvt liggande på en blå bädd. Något om anatomi, proportioner eller kotor finns inte, vilket är kontrollerat i både den franska och den engelska vyn av posten.

Det citat som brukar följa med kritiken går inte heller att belägga. Repliken om att han utmanar den stora benlösa att ställa sig upp tillskrivs olika samtida kritiker utan att någon källa anger vem, var eller när.

Turkiska badet och dess ägare

Le bain turc är Ingres sista stora verk och kom till i två omgångar. Målningen gjordes 1859 som rektangel och fick sin runda form när han arbetade om den till 1862, då han signerade den med sin ålder, 82 år.

Ägarlängden är ovanligt dramatisk. Prins Napoléon, kusin till kejsaren, ägde verket från 1859 och bytte bort det redan 1860 mot konstnärens självporträtt. Skälet anger Louvren inte.

År 1864 köptes målningen av Khalil Bey, osmansk ambassadör i Paris och en av tidens stora samlare av erotisk konst. Den såldes på hans auktion i Paris den 16 till 18 januari 1868 som lot 34.

Därefter gick den vidare genom Constant Say, Henri Say och prins Louis-Amédée de Broglie. År 1911 skänktes den till Louvren av Société des Amis du Louvre med bidrag från David-Weill.

Fiolen som blev ett franskt uttryck

Ingres spelade violin professionellt. Två år som andra violinist i Orchestre du Capitole i Toulouse finansierade hans konststudier.

Musiken följde honom livet ut. Han kände Paganini i Rom och Baillot i Paris. På privata musikaftnar spelade han andra violin i kvartetter av Beethoven och Cherubini. Bland dem han porträtterade finns Gounod, Liszt och Cherubini. Viottis violinkonsert nummer 22 i a-moll sade han sig vilja höra en gång till före sin död.

Instrumentet finns kvar. Han testamenterade det själv, med två stråkar och fodral, till museet i sin födelsestad. Det är ett anonymt, sammansatt instrument med italienska delar från 1700-talet och ett sannolikt franskt huvud från samma sekel, mindre än fullstort.

Uttrycket violon d’Ingres betyder i dag en sysselsättning vid sidan av huvudsysslan. Museets egen text placerar dess uppkomst i kretsen kring Théophile Gautier i slutet av 1800-talet, långt efter Ingres död. Att han själv skulle ha känt till eller uppskattat uttrycket är därför osannolikt.

Ingres i Norden

Sverige har det starkaste innehavet. Nationalmuseum äger fyra verk av hans hand, varav två oljemålningar.

Tyngst väger NM 2161. Det är skissen till det tävlingsbidrag som gav honom Prix de Rome 1801, olja på trä i formatet 25 gånger 32,5 centimeter, gåva av Nationalmusei Vänner 1919. Museet anger att verket tidigare ingick i Edgar Degas samling.

De tre övriga är studien NM 6671 till Den helige Symforianus martyrdöd, teckningen av arkitekten Jean-Louis Provost från 1813 under NMH 1/2001 och blyertsteckningen Dödens ängel från 1842 under NMH 131/1959. Museet äger också en byst av Ingres utförd 1908 av Antoine Bourdelle, NMSk 1076, samme Bourdelle som museet i Montauban delar namn med.

Danmark har ett enda autograft blad. Statens Museum for Kunst har sjutton poster under hans namn, men bara porträttet av baron de Vèze från 1815 under KKS1963-18 är tecknat av honom. De sexton övriga är reproduktionsgrafik utförd av andra gravörer efter hans målningar, plus ett porträtt av Ingres och en skissbok av annan hand.

Norge har honom bara som eko. Nasjonalmuseets fyra träffar på hans namn är Frøydis Haavardsholms teckning efter Ingres från 1916, två grafiska blad av Picasso kring Turkiska badet från 1968 och 1969 och en badande av Renoir från 1883.

Göteborgs konstmuseum och Finlands Nationalgalleri gick inte att kontrollera. Den ena databasen kunde inte läsas och den andra är spärrad för maskinell sökning.

Från Montauban till Paris

1. 29 augusti 1780

   Föds i Montauban. Fadern lär honom teckning och violin parallellt.

2. 1790-talet

   Spelar andra violin i Orchestre du Capitole i Toulouse i två år.

3. 1801

   Vinner Prix de Rome. Skissen finns i dag i Stockholm som NM 2161.

4. 1808

   Målar Valpinçons badande och Oidipus förklarar sfinxens gåta.

5. 1813

   Tecknar arkitekten Jean-Louis Provost i Rom, i dag NMH 1/2001.

6. 1814

   Målar Den stora odalisken för Caroline Murat, drottning av Neapel.

7. 1815

   Tecknar baron de Vèze i Rom, i dag KKS1963-18 i Köpenhamn.

8. 1819

   Den stora odalisken visas på Salongen i Paris.

9. 1826

   Homeros apoteos tas in som takmålning i Karl X:s museum.

10. 1832

    Målar porträttet av Louis-François Bertin och tecknar honom åt dottern.

11. 1844-1856

    Arbetar i tolv år på porträttet av Madame Moitessier.

12. 1855

    Takmålningen tas ned och ersätts av en kopia.

13. 1856

    Fullbordar Källan med hjälp av eleverna Paul Balze och Alexandre Desgoffe.

14. 1857

    Källan säljs till greve Duchâtel för 25 000 franc.

15. 1859-1862

    Turkiska badet målas som rektangel, görs om till rund och fullbordas.

16. 14 januari 1867

    Dör i Paris. Testamenterar samlingen till Montauban.

17. 1899

    Louvren köper Den stora odalisken.

18. 1911

    Turkiska badet skänks till Louvren av Société des Amis du Louvre.

• Rom-skissen har gått genom Degas händerNM 2161 i Stockholm ingick tidigare i Edgar Degas samling.
• Homeros apoteos satt i taketDen beställdes som takmålning 1826 och togs ned 1855, då en kopia sattes upp i dess ställe.
• Ett porträtt tog tolv årMadame Moitessier i National Gallery påbörjades 1844 och blev klar 1856.
• Violinen har inget inventarienummerMuseets objektpost anger att instrumentet fortfarande är under inventering.

Vanliga frågor om Ingres

När och var levde Ingres?

Han föddes den 29 augusti 1780 i Montauban och dog den 14 januari 1867 i Paris. Ingen museikälla anger dödsorsaken.

Hur stor är Den stora odalisken?

91 centimeter hög och 162 bred, olja på duk från 1814. Louvren har den under RF 1158 i sal 702.

Har odalisken extra ryggkotor?

Påståendet är utbrett men Louvren skriver ingenting om anatomin i sin post. Den vanligaste siffran i populärmedicinskt skrivande är tre, medan andra framställningar anger fem.

Är Turkiska badet verkligen rund?

Ja. Louvren beskriver den som en cirkulär komposition med diametern 108 centimeter. Den målades 1859 som rektangel och gjordes om till rund form till 1862.

Vem ägde Turkiska badet före Louvren?

Prins Napoléon från 1859, som bytte bort den 1860 mot konstnärens självporträtt. Därefter Khalil Bey från 1864, sedan Constant Say, Henri Say och prins Louis-Amédée de Broglie. Louvren fick den 1911.

Spelade Ingres verkligen fiol?

Ja, professionellt. Han var andra violinist i Orchestre du Capitole i Toulouse i två år och finansierade sina konststudier med det. Violinen finns bevarad i Montauban.

Var kommer uttrycket violon d’Ingres ifrån?

Museet i Montauban anger att det uppstod i kretsen kring Théophile Gautier i slutet av 1800-talet, långt efter Ingres död.

Finns Ingres i Sverige?

Ja. Nationalmuseum har fyra verk: oljemålningarna NM 2161 och NM 6671 samt teckningarna NMH 1/2001 och NMH 131/1959.

Källor

Samtliga källor är lästa den 18 september 2026. Mått och inventarienummer kommer från museernas egna poster.

• Louvren: Den stora odalisken med mått, signatur, proveniens och bildbeskrivning
• Louvren: Turkiska badet med diameter, teknik och hela ägarlängden
• Louvren: Homeros apoteos som takmålning 1826 och nedtagningen 1855
• Musée d’Orsay: Källan med mått, medhjälpare och försäljningen 1857
• National Gallery, London: Madame Moitessier med mått och de tolv arbetsåren
• Nationalmuseum: de fyra svenska verken med nummer, mått och förvärvsuppgifter
• Statens Museum for Kunst: teckningen av baron de Vèze med mått och förvärvsuppgift
• Musées Occitanie: fiolspelandet, orkesterjobbet i Toulouse och umgänget med Paganini
• Musées Occitanie: violinen i Montauban och uttryckets ursprung i Gautiers krets
• Metropolitan Museum: nyanseringen av motsatsparet Ingres och Delacroix vid Salongen 1827