En söndagseftermiddag på ön La Grande Jatte målades av Georges Seurat mellan 1884 och 1886 och mäter 207,5 centimeter på höjden och 308,1 på bredden. Den hänger i Gallery 240 på Art Institute of Chicago under numret 1926.224. Museets egen titel är kortare än den svenska och har årtalet inbakat. Duken har också en målad bård som Seurat lade till flera år efter att verket var klart. Här får du museets uppgifter, hela ägarlängden och den kemiska förklaringen till att vissa gula partier har mörknat.
207,5
Höjden i centimeter. Bredden är 308,1.
800
Francs som verket såldes för år 1900.
20 000
Dollar som Bartlett betalade 1924, tjugofyra år senare.
1958
Senaste gången verket lämnade museet, enligt utställningsförteckningen.
Tre saker som blir fel
Titeln. Art Institute skriver A Sunday on La Grande Jatte – 1884, utan eftermiddag och utan ön, med årtalet som del av titeln. Museets fält för alternativtitlar är uttryckligen tomt. Den franska långformen har inget stöd hos museet.
Antalet figurer. Siffror som 48 personer, tre hundar och åtta båtar cirkulerar överallt. Art Institute anger inget antal, varken i sitt API, på verksidan eller i den arkiverade utställningssajten.
Att färgerna är som Seurat lämnade dem. Mörknandet i vissa gula partier noterades redan 1892 och är sedan 2011 kemiskt förklarat.
Innehåll
Vad målningen visar
Parisare som kopplar av på en ö i Seine. Art Institute räknar upp vad de gör: promenerar, ligger och vilar, seglar och fiskar.
Alla samhällsklasser är med. Museet beskriver människor i alla åldrar och samhällsskikt på Seines strand.
Målet var något annat än en scen ur vardagen. Enligt museet var varje beslut väsentligt för Seurats avsikt att göra en målning av det moderna livet som motsvarar en klassisk grekisk fris.
Några figurer kom till i efterhand. Apan i koppel känns så självklar i kompositionen att den är svår att tänka bort, medan mannen med en hoprullad tidning längst bort knappt märks. Båda är tillägg som gjordes två år in i arbetet.
Filmen gjorde verket ännu mer känt. Museet nämner själv scenen i Ferris Buellers dag där Cameron Frye stirrar in i duken.
Verket i museets egen post
Elva uppgifter ur Art Institutes katalog. Museets uppdelade måttfält namnger leden, så höjden står först.
En rad är ovanlig. Museet registrerar inga alternativtitlar alls, vilket är ett tydligt ställningstagande mot de längre titelformer som cirkulerar.
| Uppgift | Vad museet anger |
|---|---|
| Museets titel | A Sunday on La Grande Jatte – 1884. Årtalet ingår i titeln |
| Alternativtitlar | Inga. Museets fält för alternativtitlar är tomt |
| Konstnär | Georges Seurat, fransk, 1859-1891 |
| År | 1884-1886. Bården tillkom 1888-1889 |
| Teknik | Olja på duk |
| Mått | Höjd 207,5 cm, bredd 308,1 cm |
| Museum | Art Institute of Chicago |
| Inventarienummer | 1926.224 |
| Sal | Gallery 240 |
| Signatur | Seurat, nedtill till höger |
| Förvärv | Gåva 1926 ur Helen Birch Bartlett Memorial Collection |
Duken är något trapetsformad. Museets egen ramartikel beskriver att den nuvarande ramen är handbyggd och följer dukens form, eftersom originalramen försvann omkring 1889.
- Seurat föds, 1859
- Arbetet inleds i maj, 1884
- Visas på den sista impressionistutställningen, 1886
- Visas i Bryssel, 1887
- Bården läggs till. Originalramen försvinner, 1889
- Seurat dör. Modern ärver verket, 1891
- Säljs för 800 francs till Casimir Brû, 1900
- Bartlett köper den för 20 000 dollar, 1924
- Skänks till Art Institute, 1926
- Visas på A Century of Progress, 1933
- Lånas ut till MoMA i New York, 1958
- Utställning om ramar, 1986
- Seurat and the Making of La Grande Jatte, 2004
- Konservatorsstudien om zinkgult publiceras, 2011
Fjorton hållpunkter mellan 1859 och 2011. Åtta av dem följer verkets ägare och utställningar.
Tekniken och de många förarbetena
Pointillism bygger på en hypotes om ögat. Museet beskriver tekniken som systematisk och vetenskaplig, grundad på antagandet att tätt placerade punkter av ren färg blandas samman i betraktarens öga.
Arbetsgången gick i två steg. Verket inleddes 1884 med horisontella penseldrag i komplementfärger, varpå prickarna lades ovanpå.
Förarbetena var många. Art Institutes arkiverade utställningssajt anger ungefär 28 teckningar, 28 pannåer och tre större dukar, med museets egen reservation för ordet ungefär.
Den sista studien finns i New York. Metropolitan Museum har den under numret 51.112.6, olja på duk, 70,5 centimeter hög och 104,1 bred, testamenterad av Sam A. Lewisohn 1951. Museet kallar den Seurats slutliga studie till den monumentala målningen.
Arbetet återupptogs. Två år efter starten gick Seurat tillbaka in i duken, förstärkte vissa figurers siluetter och lade till andra.
Bården och ramen
Ramen runt målningen är inte den ursprungliga. Den nuvarande är ny och handbyggd.
Bården är målad av Seurat själv. Någon gång före 1889 lade han till en bård av blå, orange och röda prickar som bildar en visuell övergång mellan bildens inre och den vita ram han särskilt formgett.
Tillvägagångssättet är dokumenterat. Museets ramartikel, skriven av Christopher Brooks och Kirk Vuillemot, beskriver att duken togs av spännramen så att spikkanterna kunde vikas ut och grunderas med blyvitt, varpå den målade bården lades på.
Det kostade originalramen. Utvidgningen är sannolikt skälet till att den ursprungliga ramen försvann omkring 1889. Något fotografiskt belägg för hur den såg ut finns inte.
Seurats ramtyp går ändå att beskriva. Museet anger en enkel platt profil med ringa djup och raka kanter, i vitt till grått eller kallvitt, som fungerade som passepartout.
De gula partier som mörknat
Problemet noterades tidigt. Redan 1892 lade man märke till att vissa penseldrag mörknat.
Förklaringen kom 2011. Art Institutes egen konservatorsforskning publicerade en studie i Analytical and Bioanalytical Chemistry som identifierade orsaken.
Pigmentet är zinkgult, ett zinkkaliumkromat, blandat med linolja. Konstgjord åldring av modellsystem återskapade samma fenomen som syns på duken.
Kemin är fastställd. Prover som blivit olivgröna innehåller till största delen den omvandlade formen krom III, medan de ockragula partierna beror på dikromatjoner. De omvandlade ämnena finns bara i de översta mikrometrarna av färgskiktet. Där har de undgått andra mätmetoder.
Processen är i princip vändbar. Laboratorieförsöken visade att jämvikten mellan kromat och dikromat är reversibel i färgfilmen och att de orange dikromatjonerna kan omvandlas tillbaka till klart gula kromater vid exponering för starkt alkaliska gaser. Det är ett laboratorieresultat, inte en behandling av målningen.
Från Seurats mor till Chicago
-
maj 1884
Arbetet inleds.
-
15 maj 1886
Visas på den åttonde och sista impressionistutställningen i Paris, katalognummer 175.
-
21 augusti 1886
Visas på de oberoendes andra utställning, katalognummer 353.
-
februari 1887
Visas i Bryssel på XX:s fjärde årsutställning, katalognummer 1.
-
före 1889
Seurat lägger till den målade bården. Originalramen försvinner.
-
1891
Seurat dör. Modern ärver verket, därefter brodern Emile.
-
1900
Säljs för 800 francs till Casimir Brû, som samma år ger den till dottern Lucie.
-
1924
Frederic Clay och Helen Birch Bartlett köper den för 20 000 dollar och deponerar den på Art Institute.
-
1926
Skänks till museet som 1926.224.
-
1933
Visas på världsutställningen A Century of Progress i Chicago.
-
16 januari 1958
Utställningen Seurat: Paintings and Drawings, som reser vidare till MoMA i New York.
-
17 oktober 1986
Ingår i utställningen om europeiska ramar 1300 till 1900.
-
16 juni 2004
Utställningen Seurat and the Making of La Grande Jatte.
-
2011
Konservatorsstudien om zinkgult publiceras.
Seurat i Norden
Verket självt har aldrig visats i Norden. Enligt museets utställningsförteckning lämnade det Art Institute senast 1958, för visningen på MoMA i New York.
Sverige har ett verk av Seurat. Nationalmuseum äger Bron vid Bineau under numret NM 6351.
Det är ovanligt i sig. Seurat dog 31 år gammal och hann göra få färdiga dukar, vilket gör varje enskilt verk i en samling utanför Frankrike till en märkbar post.
Övriga nordiska museer är inte fullständigt kontrollerade. Göteborgs konstmuseums samlingsdatabas har inget publicerat verk av Seurat. Flera andra databaser svarade inte.
Art Institute of Chicago
Gallery 240, inventarienummer 1926.224.
Gåva 1926 efter deposition 1924.
Metropolitan Museum
Den sista studien, 51.112.6.
70,5 gånger 104,1 centimeter.
Nationalmuseum
Bron vid Bineau, NM 6351.
Det enda belagda svenska Seuratverket.
MoMA, New York
Sista externa visningen 1958.
Enligt museets egen utställningsförteckning.
Så ser du målningen
Verket hänger i Gallery 240 på Art Institute of Chicago. Museets post anger att det är utställt.
Avståndet avgör vad du ser. På håll bildar prickarna sammanhängande former, medan figurerna nära duken löses upp i punkter och streck av komplementfärger.
Titta på kanten. Den målade bården av blå, orange och röda prickar är lätt att missa i reproduktioner men syns tydligt på plats.
- Årtalet ingår i titelnMuseets titel lyder A Sunday on La Grande Jatte – 1884.
- Bården kom efteråtDen målades någon gång före 1889, flera år efter att duken var färdig.
- Duken är något trapetsformadDen nuvarande ramen är handbyggd för att följa dukens form.
- Priset steg tjugofemfaldigt på ett kvartssekel800 francs år 1900 blev 20 000 dollar 1924.
Vanliga frågor om La Grande Jatte
Hur stor är La Grande Jatte?
207,5 centimeter hög och 308,1 bred, olja på duk.
Vad heter målningen egentligen?
Art Institute skriver A Sunday on La Grande Jatte – 1884, med årtalet som del av titeln. Museet registrerar inga alternativtitlar.
Hur många människor syns på bilden?
Det går inte att ange. Art Institute anger inget antal figurer, hundar eller båtar. De siffror som cirkulerar saknar förstahandskälla.
Vad är pointillism?
En systematisk teknik grundad på antagandet att tätt placerade punkter av ren färg blandas samman i betraktarens öga till en enda och enligt Seurat mer lysande ton.
Varför har vissa partier mörknat?
Pigmentet zinkgult har omvandlats kemiskt. Art Institutes konservatorsforskning visade 2011 att de olivgröna partierna innehåller krom III och de ockragula dikromatjoner, i de översta mikrometrarna av färgskiktet.
Har Seurat målat ramen?
Han målade bården. Någon gång före 1889 lade han till en bård av blå, orange och röda prickar. Den ursprungliga vita ramen försvann omkring samma tid och är inte bevarad.
Vad kostade målningen?
Den såldes för 800 francs år 1900 och för 20 000 dollar 1924, då makarna Bartlett köpte den.
Finns Seurat i Sverige?
Ja. Nationalmuseum äger Bron vid Bineau under numret NM 6351.
Källor
Samtliga källor är lästa den 18 september 2026. Mått, signatur, proveniens och utställningshistorik kommer från museets egen katalogpost.
- Art Institute of Chicago: titel, mått med namngivna led, signatur, proveniens och utställningshistorik
- Art Institute of Chicago: museets text om pointillismen och om figurerna som lades till
- Art Institute of Chicago: Christopher Brooks och Kirk Vuillemot om bården och den försvunna originalramen
- Art Institute of Chicago: startdatum maj 1884 och antalet förarbeten
- Analytical and Bioanalytical Chemistry: Casadio med flera om zinkgultets omvandling, med reversibiliteten i laboratorium
- Metropolitan Museum: den sista studien 51.112.6 med mått och förvärvsuppgift
- Göteborgs konstmuseum: sökning på Seurat utan publicerat verk
Läs vidare