Nordiska sällskapet
för konst och grafik
Konst & perspektiv

Postimpressionism

Postimpressionism samlar flera olika vägar vidare från impressionismen under det sena 1800-talet. Vincent van Gogh, Paul Cézanne, Paul Gauguin och Georges Seurat arbetade med färg, form och komposition på helt skilda sätt. Begreppet beskriver därför ingen enhetlig stil. Här hittar du artiklarna om de fyra samt om Stjärnenatt och En söndagseftermiddag på ön La Grande Jatte.

Utforska artiklarna

Varifrån kommer ordet postimpressionism?

Benämningen spreds genom kritikern Roger Frys utställning i London 1910. Den skapades i efterhand och var aldrig namnet på en grupp med ett gemensamt manifest. Konstnärerna själva använde den inte om sitt arbete.

Vilka vägar gick konstnärerna?

Paul Cézanne undersökte hur färg och form kunde ge målningen en fast struktur. Han visade tre verk på den första impressionistutställningen 1874 men fick sin första separatutställning först 1895, vid 56 års ålder. Nasjonalmuseet i Oslo har fyra av hans oljemålningar, Nationalmuseum tre och Moderna Museet ingen.

Vincent van Gogh använde i stället penseldrag och färgmöten med stark uttryckskraft. Han bestämde sig för att bli konstnär först vid 27 års ålder. På de tio år som följde skapade han enligt Metropolitan Museum of Art nästan 900 målningar och över 1 100 verk på papper. Stjärnenatt målade han i juni 1889 på mentalsjukhuset i Saint-Rémy-de-Provence, en duk på 73,7 gånger 92,1 centimeter som i dag hänger på Museum of Modern Art.

Paul Gauguin arbetade med förenklade ytor och symboliska bildvärldar. Han var börsmäklare innan han blev målare på heltid. Åren 1884 och 1885 bodde han i Köpenhamn med sin danska hustru Mette Gad. Det är förklaringen till att Norden i dag har ovanligt många av hans tidiga verk.

Vad gjorde Seurat annorlunda?

Georges Seurat utvecklade en systematisk metod med små, täta färganslag. En söndagseftermiddag på ön La Grande Jatte målade han mellan 1884 och 1886. Duken mäter 207,5 gånger 308,1 centimeter. Duken hänger i Gallery 240 på Art Institute of Chicago under numret 1926.224 och har en målad bård som Seurat lade till flera år efter att verket var klart. Vissa gula partier har mörknat. Orsaken är en kemisk förändring i pigmentet.

Hur jämför du verken?

Ett landskap eller ett stilleben är en bra utgångspunkt. Är föremålen stabila eller verkar de luta? Upprepas penseldragen så att en rytm uppstår? Får en färgyta representera ljus, volym eller en känsla? Frågorna visar varför verken skiljer sig så mycket trots den gemensamma beteckningen.

Fortsätt gärna till kubism för formens vidare utveckling eller till fauvism för nya sätt att frigöra färgen. Sambanden är viktiga, men varje senare rörelse satte upp egna mål.

Läs vidare

Artiklar i kategorin

NSKG – Nordiska Sällskapet för Konst och Grafik
Sekretessöversikt

Denna webbplats använder cookies så att vi kan ge dig den bästa möjliga användarupplevelsen. Cookieinformation lagras i din webbläsare och utför funktioner som att känna igen dig när du återvänder till vår webbplats och hjälpa vårt team att förstå vilka delar av webbplatsen du tycker är mest intressanta och användbara.