Nordiska sällskapet
för konst och grafik

Whistlers mor

Arrangement in Grey and Black No.1, Whistler's Mother

Whistlers mor heter egentligen Arrangemang i grått och svart nr 1 och målades 1871 på omkring tre månader. Duken är 144,3 centimeter hög och 163 bred och ägs av franska staten sedan den 30 november 1891, då den köptes för 4 000 francs. Åren dessförinnan var den pantsatt, intecknad och nära att utmätas. Här får du museets uppgifter, hela historien om pantsättningarna och den enda gången verket har visats i Norden.

1871

Målad på omkring tre månader sommaren det året.

4 000

Francs som franska staten betalade 1891.

500

Pund som verket värderades till i Whistlers konkurs 1879.

78

Kilo väger målningen med ram.

Tre saker som blir fel

Titeln. Museets titel är Arrangement en gris et noir n°1 och andratiteln La mère de l’artiste. Whistlers mor är ett smeknamn som fastnat. Konstnären själv motsatte sig att motivets identitet skulle spela roll.

Bredden. Musée d’Orsay anger 163 centimeter medan franska statens egen databas Joconde och verkkatalogen vid University of Glasgow anger 162,5. Skillnaden är en halv centimeter och gäller samma duk.

Sorgdräkten. Att hon bär sorgkläder mer än två decennier efter makens död återges av Smithsonian Magazine. Musée d’Orsay kallar aldrig själv dräkten sorgdräkt.

Vad målningen visar

En äldre kvinna sitter i profil mot en grå vägg, klädd i svart, med händerna i knäet.

Kompositionen är avskalad med avsikt. Musée d’Orsay skriver att porträttets psykologiska skärpa bärs fram av en medvetet nedskalad komposition, med linjär stramhet och kromatisk stränghet dominerad av neutrala toner.

En detalj pekar museet särskilt ut. Grafikbladet View of the Thames på väggen bakom modellen är en anspelning på Whistlers eget arbete som grafiker. Museet läser hela verket som en fortsättning på hans experiment med tryck.

Museet ser en vändning i hans konstnärskap. Redan dubbeltiteln påminner om den stilisering som Whistler snabbt underkastade de tidiga årens realistiska estetik.

Verket i museets egen post

Tolv uppgifter ur Musée d’Orsays katalog, franska statens databas Joconde och verkkatalogen vid University of Glasgow.

Ramen är yngre än målningen. Katalogen daterar den till 1891, tjugo år efter att duken målades och samma år som staten köpte verket.

Uppgift Vad källorna anger
Museets titel Arrangement en gris et noir n°1
Museets andratitel La mère de l’artiste
Katalogtitel Arrangement in Grey and Black: Portrait of the Painter’s Mother, YMSM 101
Konstnär James Abbott McNeill Whistler, Lowell 1834, London 1903
År 1871
Teknik Olja på duk
Mått Höjd 144,3 cm, bredd 163 cm enligt Orsay. Joconde och verkkatalogen anger 162,5
Ram Höjd 186 cm, bredd 204,5 cm, djup 14,5 cm. Med ram väger verket 78 kilo
Museum Musée d’Orsay, Paris
Inventarienummer RF 699
Förvärv Köpt av franska staten den 30 november 1891 för 4 000 francs
Signatur Fjärilsmonogrammet, placerat på förhänget

Musée d’Orsay skriver H. före L., det vill säga höjd före bredd, i centimeter. Joconde använder versalt H för höjd och gement l för bredd.

Whistlers mor från ateljé till Musée d’Orsay på en tidsaxelTidsaxel från 1834 till 2026 med fjorton numrerade punkter. Numren förklaras i listan under figuren.183418751900192519501975200020261234567891011121314
  1. Whistler föds i Lowell, 1834
  2. Porträttet målas på tre månader, 1871
  3. Undgår utmätning hos brodern, 1874
  4. Pantsätts för ett lån på 200 pund, 1878
  5. Whistler går i konkurs. Verket värderas till 500 pund, 1879
  6. Anna McNeill Whistler dör, 1881
  7. Intecknas hos Richard D’Oyly Carte, 1886
  8. Uppgörelsen med Graves, 1888
  9. Franska staten köper för 4 000 francs, 1891
  10. Whistler dör i London, 1903
  11. Deponeras i Jeu de Paume, 1922
  12. Deponeras i Louvren, 1925
  13. Visas på SMK i Köpenhamn, 2012
  14. Utlånad till Tate Britain, 2026

Fjorton hållpunkter mellan 1834 och 2026. Sex av dem gäller åren då verket var pant eller säkerhet för lån.

Titeln som är ett program

Titeln är inte en beskrivning utan ett ställningstagande. Whistler ville att bilden skulle ses som en komposition i två färger, inte som ett porträtt av en bestämd person.

Museet formulerar principen. Whistler övergav anekdoten helt och gav snart bara musikaliska undertitlar åt sina målningar, med tyngdpunkt på harmonibegreppet i stället för på motivet.

Whistler sa det själv 1890. I boken The Gentle Art of Making Enemies skrev han att bilden för honom är intressant som en bild av hans mor, men frågade vad allmänheten kan eller bör bry sig om porträttets identitet.

Eftervärlden gick åt andra hållet. Verket är i dag känt som Whistlers mor över hela världen, precis den läsning konstnären ville undvika.

Kvinnan på stolen

Musée d’Orsay ger bara namn och årtal: Anna Matilda McNeill, 1804 till 1881.

Sterling and Francine Clark Art Institute har ägnat henne ett eget museiprojekt och lägger till mer. Hon föddes 1804 i Wilmington i North Carolina och gifte sig 1831 med George Washington Whistler.

Av fem barn överlevde två den tidiga barndomen. Ett av dem var James McNeill Whistler.

En detalj kommer från en nyhetskälla, inte från museet. Smithsonian Magazine noterar att hon avbildas i svarta sorgkläder och med sin guldvigselring mer än två decennier efter makens död.

Åren som pant

Målningen var länge en ekonomisk tillgång snarare än ett konstverk. Verkkatalogen vid University of Glasgow bygger på Whistlerarkivet och redovisar kedjan i detalj.

Redan i februari 1874 undgick porträttet med knapp nöd utmätning hos brodern William McNeill Whistler. Därefter passerade det genom flera händer, bland annat grafikhandlaren Jane Noseda, som erbjöd det för 100 pund.

I september 1878 deponerade Charles Augustus Howell porträttet hos H. Graves och Co som säkerhet för ett lån på 200 pund. Året därpå gick Whistler i konkurs och verket togs upp som en tillgång värderad till 500 pund.

Återbetalningarna kom i småposter. Femtio pund i januari 1881, ytterligare femtio i maj 1882, varefter 100 pund plus 41 pund och 13 shilling i ränta återstod.

I december 1886 intecknades målningen på nytt. Richard D’Oyly Carte, mannen bakom Savoyoperetterna, lånade ut 500 pund till fem procents ränta med verket som säkerhet, för ett lån till Society of British Artists. Sannolikt löstes det in i juli 1888. I november samma år nåddes en uppgörelse med Graves.

Hur Frankrike köpte den

Försäljningen 1891 var resultatet av en kampanj.

David Croal Thomson på Goupils galleri föreslog att porträttet skulle erbjudas Musée du Luxembourg, efter framgången på Salongen 1891 med Whistlers porträtt av Thomas Carlyle.

Poeten Stéphane Mallarmé drev frågan. Med hjälp av Georges Clemenceau förmådde han inrikesministern Léon Victor Auguste Bourgeois att besöka Goupils galleri. Den 19 november 1891 framställdes den formella begäran.

Köpet genomfördes elva dagar senare. Den 30 november 1891 betalade staten 4 000 francs. Whistler kommenterade att det var precis det verk han helst av allt skulle vilja se bli föremål för ett sådant formellt erkännande.

Sedan dess har verket flyttat flera gånger inom statens samlingar. Musée du Luxembourg 1891, Jeu de Paume 1922 och Louvren 1925, innan det hamnade på Musée d’Orsay.

Verkets historia i årtal

  1. sommaren 1871

    Porträttet målas på omkring tre månader.

  2. februari 1874

    Undgår med knapp nöd utmätning hos brodern William McNeill Whistler.

  3. april 1876

    Bekräftat tillbaka i Whistlers ateljé.

  4. september 1878

    Charles Augustus Howell deponerar verket hos H. Graves och Co som säkerhet för 200 pund.

  5. 1879

    Whistler går i konkurs. Porträttet tas upp som tillgång värderad till 500 pund.

  6. 10 januari 1881

    Femtio pund återbetalas till Graves.

  7. 9 maj 1882

    Ytterligare femtio pund. Kvar står 100 pund plus ränta.

  8. december 1886

    Intecknas hos Richard D’Oyly Carte för 500 pund till fem procents ränta.

  9. juli 1888

    Sannolikt inlöst. Uppgörelse med Graves i november.

  10. 19 november 1891

    Inrikesministern framställer den formella begäran om inköp.

  11. 30 november 1891

    Franska staten köper verket för 4 000 francs.

  12. 1922

    Deponeras i Galeries du Jeu de Paume.

  13. 1925

    Deponeras i Louvren.

  14. 2012

    Visas på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn som katalognummer 40.

Whistler och Norden

Verket har visats i Norden en enda gång. Enligt Musée d’Orsays egen utställningsförteckning ingick det i en utställning på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn 2012, som katalognummer 40.

Sverige har en oväntad koppling. Nationalmuseum beskriver själv Bertha Wegmanns Kvinna i svart under numret NM 7088 som en anspelning på Whistlers mor.

Danmark har grafik men ingen målning. Statens Museum for Kunst har tretton Whistlerblad och inga målningar av honom.

Nationalmuseum i Stockholm har nio grafiska blad av Whistler. Bland dem finns Limehouse, Millbank och Rotherhithe ur Themsensviten, medan Göteborgs konstmuseums samlingsdatabas inte har något publicerat verk av honom.

Musée d’Orsay

RF 699, köpt av staten 1891.

Utlånad till Tate Britain 2026.

SMK, Köpenhamn

Visade verket 2012 som katalognummer 40.

Har tretton Whistlerblad, inga målningar.

Nationalmuseum

Bertha Wegmanns Kvinna i svart, NM 7088.

Museet kallar den en anspelning på verket.

University of Glasgow

Verkkatalogen YMSM 101.

Bygger på Whistlerarkivet.

Så ser du målningen

Musée d’Orsay anger i september 2026 att verket inte är utställt i museet. Det är utlånat till Tate Britain.

Kontrollera alltid före ett besök. Verket har flyttat mellan franska museer i mer än hundra år och lånas fortfarande ut.

Formatet är bredare än högt. Duken är 163 centimeter bred och 144,3 hög, vilket ger figuren ett stort tomrum till höger.

  • Ramen är från 1891Den är tjugo år yngre än målningen och kom samma år som staten köpte verket.
  • Signaturen är en fjärilWhistler signerade med sitt fjärilsmonogram, här placerat på förhänget.
  • Grafikbladet på väggen är hans egetView of the Thames anspelar på Whistlers arbete som grafiker.
  • Verket var nära att utmätasI februari 1874 undgick porträttet med knapp nöd utmätning hos konstnärens bror.

Vanliga frågor om Whistlers mor

Vad heter målningen egentligen?

Arrangement en gris et noir n°1, med andratiteln La mère de l’artiste. Verkkatalogen använder Arrangement in Grey and Black: Portrait of the Painter’s Mother under numret YMSM 101.

Hur stor är målningen?

Höjd 144,3 centimeter. Bredden anges till 163 av Musée d’Orsay och till 162,5 av Joconde och verkkatalogen.

Vem är kvinnan på bilden?

Anna Matilda McNeill, 1804 till 1881, konstnärens mor. Hon föddes i Wilmington i North Carolina och gifte sig 1831 med George Washington Whistler.

Var hänger målningen?

Den ägs av Musée d’Orsay under numret RF 699, men museet anger i september 2026 att den inte är utställd där. Den är utlånad till Tate Britain.

Vad kostade den?

Franska staten köpte den den 30 november 1891 för 4 000 francs.

Har verket varit pantsatt?

Ja, flera gånger. Det deponerades 1878 som säkerhet för ett lån på 200 pund, togs upp som tillgång i Whistlers konkurs 1879 och intecknades 1886 hos Richard D’Oyly Carte för 500 pund.

Vad sa Whistler själv om titeln?

I The Gentle Art of Making Enemies från 1890 skrev han att bilden för honom är intressant som en bild av hans mor, men frågade vad allmänheten kan eller bör bry sig om porträttets identitet.

Har målningen visats i Norden?

Ja, en gång. Enligt museets utställningsförteckning visades den på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn 2012.

Källor

Samtliga källor är lästa den 18 september 2026. Mått, förvärv och utställningshistorik kommer från Musée d’Orsay, Joconde och verkkatalogen vid University of Glasgow.

Leave a Comment

NSKG – Nordiska Sällskapet för Konst och Grafik
Sekretessöversikt

Denna webbplats använder cookies så att vi kan ge dig den bästa möjliga användarupplevelsen. Cookieinformation lagras i din webbläsare och utför funktioner som att känna igen dig när du återvänder till vår webbplats och hjälpa vårt team att förstå vilka delar av webbplatsen du tycker är mest intressanta och användbara.