Bal du moulin de la Galette

Bal du moulin de la Galette målades av Auguste Renoir 1876 och tillhör Musée d’Orsay under numret RF 2739. Duken är 131,5 centimeter hög och 176,5 bred. Mellan den 3 oktober 2026 och den 31 januari 2027 hänger den inte i Paris utan på National Gallery i London, som visar den för första gången i Storbritannien. Det finns också en mindre version av motivet. Den satte Renoirs auktionsrekord 1990 till ett pris som nästan alltid återges fel. Här får du Orsays egna uppgifter, de elva personer museet namnger som modeller och siffrorna bakom rekordet.

Vad målningen visar

En söndagseftermiddag på Montmartre. Folk dansar på gården till en danslokal, i ett ljus som faller i fläckar genom lövverket.

Musée d’Orsay beskriver den rörliga folkmassan som badad i både naturligt och konstgjort ljus. Museet framhåller penseldragen som levande och färgstarka.

Porträtt var inte syftet. Orsay skriver att Renoir placerade flera av sina vänner bland de dansande men att han främst ville fånga stämningen på platsen.

Samtiden såg det likadant. Kritikern Georges Rivière sammanfattade verket som buller, skratt, rörelse och sol i en atmosfär av ungdom. Formuleringen citeras av Orsay i museets egen artikel om målningens 150-årsdag.

Verket i Orsays egen post

Elva uppgifter ur museets katalog. Orsay skriver ut förkortningarna H. och L. i samma sträng, i centimeter.

Höjden står först. Louvren använder separata fält för hauteur och largeur i meter medan Orsay skriver H. och L. i centimeter. Måtten från de två museerna går därför inte att jämföra utan att först kontrollera formatet.

Förvärvsåret 1896 är det år då staten tog emot gåvan. Franskspråkiga uppslagsverk anger ibland 1894, som är året Caillebotte dog och testamentet öppnades.

Vännerna som stod modell

Orsay namnger elva personer i sin artikel om 150-årsdagen. Nio av dem går att peka ut i bilden. Två gör det inte.

Uppgifterna kommer från Musée d’Orsays egen artikel. Museet anger inga levnadsår för fem av personerna.

Margot återkommer i Renoirs måleri under de här åren. Henriette-Anna Leboeuf stod honom nära mellan 1875 och 1879 enligt museet.

Två av namnen dyker upp igen fem år senare. Paul Lhôte och Pierre-Eugène Lestringuez var vittnen vid Renoirs bröllop.

Hur duken blev till

Arbetet skedde till stor del på plats. Orsay skriver att duken utfördes huvudsakligen utomhus under våren och sommaren 1876 och färdigställdes i ateljén under hösten och vintern.

Två ateljéer var inblandade. Renoir arbetade från rue Cortot och rue Saint-Georges.

Det finns en förstudie från 1875 till 1876. Orsay beskriver att skissen betonar arkitekturen medan den färdiga duken lägger horisonten högt och lyfter fram vegetationen för att ge scenen en lantlig ton.

Måleriet är löst. Färgerna ligger intill varandra utan tecknade konturer, så att formerna smälter samman.

Mottagandet 1877 var delat. Verket visades på den tredje impressionistutställningen, där vissa kritiker fann tekniken förvirrande medan andra såg en utomordentlig livsintensitet. Orsays verkpost tillägger att kritiken delvis riktade sig mot formernas upplösning.

Vägen från Montmartre till Orsay

1. 1876

   Duken målas på Montmartre och signeras Renoir 76.

2. 1877

   Visas på den tredje impressionistutställningen.

3. 1877-1894

   I Gustave Caillebottes ägo.

4. 1896

   Franska staten tar emot Caillebottes testamentariska gåva. RF 2739.

5. 1896-1929

   Hänger på Musée du Luxembourg.

6. 1929-1947

   Hänger på Musée du Louvre.

7. 1947-1986

   Hänger på Galerie du Jeu de Paume.

8. 1986

   Överförs till Musée d’Orsay när museet öppnar.

9. 17 mars till 19 juli 2026

   Mittpunkt i Orsays utställning om Renoir och kärleken.

10. 3 oktober 2026 till 31 januari 2027

    Utlånad till National Gallery i London.

Två versioner och ett rekord

Det finns två dukar med nästan samma motiv. Orsayversionen är den stora, 131,5 gånger 176,5 centimeter. Den andra är mindre och mätte enligt samtida rapportering 31 gånger 44 tum, ungefär 78,7 gånger 111,8 centimeter.

Vilken av dem som är originalet är inte avgjort. Sotheby’s skriver själva att den ena antas vara en kopia av den andra men att det inte är känt vilken som är förlagan.

Den mindre versionen såldes den 17 maj 1990 hos Sotheby’s i New York. Utropet låg på 40 till 50 miljoner dollar. Klubbslaget blev 71 miljoner. Med tio procents köparprovision slutade priset på 78,1 miljoner dollar.

Köparen var Ryoei Saito, 74 år och hedersordförande i Daishowa Paper Manufacturing. Han bjöd per telefon och namnet blev känt först dagen efter. Säljare var Betsey Cushing Whitney, änka efter tidningsutgivaren John Hay Whitney som köpte verket 1929.

Rekordet var vid tillfället det näst högsta någonsin på auktion. Två dagar tidigare hade van Goghs Porträtt av doktor Gachet gått för 82,5 miljoner dollar hos Christie’s.

Var den mindre duken finns i dag är oklart. HENI News skriver att den tros befinna sig i en privat samling i Schweiz. Sotheby’s uppger att priset från 1990 fortfarande är konstnärsrekord för Renoir.

Var verket finns just nu

Orsays verkpost anger att målningen inte är utställd i sal. Den är utlånad.

National Gallery i London visar Renoir and Love mellan den 3 oktober 2026 och den 31 januari 2027. Utställningen samlar omkring 40 målningar från 1860-talet till 1880-talet. Museet skriver att Bal au Moulin de la Galette visas i Storbritannien för första gången.

Biljetten kostar 20 pund söndag till torsdag. Fredagar, lördagar och de två första veckorna kostar den 25 pund. Under 18 år går in gratis.

Dessförinnan stod duken i centrum i Paris. Musée d’Orsay visade Renoir och kärleken, den lyckliga moderniteten 1865 till 1885 mellan den 17 mars och den 19 juli 2026, med målningen som mittpunkt på dess 150-årsdag.

Renoir i nordiska samlingar

Ingen av Renoirs stora danstavlor finns i Norden. Flera mindre verk gör det.

Nationalmuseum listar åtta relaterade objekt på sin konstnärssida för Renoir. Bland dem finns Badande kvinnor under NM 2103 och Konversation under NM 2079.

Göteborgs konstmuseum har en Renoir från samma period som dansbanan. Trädgård från omkring 1877, GKM 0986, är en gåva ur Otto och Charlotte Mannheimers fond 1935 och hänger i sal 29.

Finska museer saknar Renoir helt. En sökning i Finna begränsad till museisektorn ger noll träffar.

Orsayversionen har veterligen aldrig visats i Norden. Museets verkpost redovisar ingen utställningshistorik. National Gallery kallar Londonvisningen verkets första i Storbritannien.

Så ser du målningen

Formatet är stort. Med 131,5 centimeter i höjd och 176,5 i bredd tar duken en hel vägg i anspråk.

Titta på ljuset på ryggarna. De blå och lila fläckarna i förgrunden är solljus genom löv, inte skuggor.

Signaturen sitter nedtill till höger och lyder Renoir 76. Orsay noterar den med förkortningen S.D.b.d., som står för signerad och daterad nedtill till höger.

Adressen är en annan just nu. Fram till den 31 januari 2027 hänger duken på National Gallery vid Trafalgar Square i London.

• Verket är inte i Paris just nuNational Gallery i London visar det till den 31 januari 2027.
• Signaturen är dateradRenoir 76 står nedtill till höger på duken.
• Det finns två versionerSotheby’s skriver själva att det är okänt vilken som är förlagan.
• Rekordpriset återges ofta felKlubbslaget var 71 miljoner dollar. 78,1 miljoner är priset med provision.

Vanliga frågor om Bal du moulin de la Galette

Hur stor är Bal du moulin de la Galette?

Musée d’Orsay anger höjd 131,5 centimeter och bredd 176,5 centimeter. Med ram blir måtten 161,8 gånger 206 centimeter.

Var hänger målningen?

Den tillhör Musée d’Orsay i Paris under numret RF 2739. Fram till den 31 januari 2027 är den utlånad till National Gallery i London.

Hur kom målningen till museet?

Genom Gustave Caillebottes testamentariska gåva, mottagen av franska staten 1896. Verket hängde på Musée du Luxembourg, Louvren och Jeu de Paume innan det överfördes till Musée d’Orsay 1986.

Vilka av Renoirs vänner står modell?

Orsay namnger Margot, Pedro Vidal de Solares y Cardenas, Paul Lhôte, Pierre-Eugène Lestringuez, systrarna Jeanne och Estelle, Franc-Lamy, Norbert Goeneutte och Georges Rivière. Henri Gervex och Samuel Frederic Cordey stod också modell men går enligt museet inte att urskilja.

Hur länge arbetade Renoir på målningen?

Huvudsakligen på plats under våren och sommaren 1876. Duken färdigställdes i ateljén under hösten och vintern samma år.

Finns det två versioner av motivet?

Ja. Den mindre versionen såldes hos Sotheby’s i New York 1990. Sotheby’s skriver själva att den ena antas vara en kopia av den andra men att det inte är känt vilken som är förlagan.

Vad kostade den mindre versionen?

Klubbslaget var 71 miljoner dollar. Med tio procents köparprovision blev slutpriset 78,1 miljoner dollar. Sotheby’s egen retrospektiva text kallar 78,1 miljoner för klubbslag, vilket motsägs av den samtida rapporteringen.

Vem köpte den mindre versionen?

Ryoei Saito, hedersordförande i Daishowa Paper Manufacturing, som bjöd per telefon. Säljare var Betsey Cushing Whitney.

Källor

Samtliga källor är lästa den 18 september 2026. Mått, signatur, förvärv och modellernas namn kommer från Musée d’Orsays egna sidor.

• Musée d’Orsay: mått, ram, signatur, inventarienummer, förvärv och att verket inte står i sal
• Musée d’Orsay: artikeln om 150-årsdagen med modellernas namn, arbetsgången och Rivières omdöme
• National Gallery: utställningsdatum, biljettpriser och att duken visas i Storbritannien för första gången
• UPI: samtida rapport om auktionen med utrop, mått och köparprovision
• Judd Tully: klubbslaget på 71 miljoner dollar och inlämnaren Betsey Cushing Whitney
• Sotheby’s: att det är okänt vilken version som är förlagan och museets egen prisuppgift
• Guinness World Records: rubriceringen som blandar ihop de två versionerna
• Nationalmuseum: La Grenouillère med mått och förvärvsuppgift
• Nasjonalmuseet: Etter badet med mått och förvärvet 1917
• Göteborgs konstmuseum: Renoirs Trädgård