Nattvarden

Nattvarden är Leonardo da Vincis väggmålning i refektoriet, klostrets matsal, vid Santa Maria delle Grazie i Milano. Den målades mellan 1494 och början av 1498 på uppdrag av hertig Ludovico Sforza och mäter 460 × 880 centimeter. Motivet är ögonblicket när Jesus säger att en av lärjungarna ska förråda honom. Leonardo målade inte al fresco utan med äggtempera på torr puts. Därför började färgen lossna redan under hans livstid. Här går vi igenom lärjungarna en och en, perspektivet, tekniken, skadorna, restaureringen 1977 till 1999, var grafik efter målningen finns i Norden och vad som gäller för ett besök.

Vem målade Nattvarden och när?

Det var Leonardo da Vinci som målade Nattvarden. Han kom till Milano 1482 och stannade vid Ludovico Sforzas hov till 1499. Museo del Cenacolo Vinciano daterar arbetet till åren mellan 1494 och början av 1498. NE och Britannica skriver 1495 till 1498. Matematikern Luca Pacioli förklarade målningen färdig den 9 februari 1498, enligt uppslagsverket Treccani.

Beställningen hängde ihop med Ludovicos planer för hela klostret. Museet skriver att han ville göra Santa Maria delle Grazie till en plats som visade hans makt och till familjens gravkyrka. Donato Bramante fick bygga om kyrkans kor medan Leonardo fick smycka refektoriet, där dominikanbröderna åt, bad och mediterade under måltiderna. Royal Collection i Storbritannien anser att uppdraget kom redan omkring 1493.

Novellförfattaren Matteo Bandello såg Leonardo arbeta. Han berättar att Leonardo klättrade upp på ställningen tidigt på morgonen och kunde måla från soluppgång till kväll utan att äta eller dricka. Andra dagar kom han förbi mitt på dagen, lade ett par penseldrag på en figur och gick igen.

Giorgio Vasari berättar att klostrets prior klagade hos hertigen över att Leonardo satt halva dagar försjunken i tankar. Leonardo ska ha svarat att stora andar uträttar mest när de arbetar minst. Priorn fick nöja sig. Leonardo fullbordade sedan Judas huvud, som Vasari kallade förräderiets sanna porträtt. Kristi huvud lämnades enligt Vasari ofullbordat.

Vilket ögonblick visar Nattvarden?

Leonardo valde ögonblicket direkt efter att Jesus har sagt ”Sannerligen, jag säger er: en av er kommer att förråda mig”. Repliken står i Johannesevangeliet 13:21 och nästan ordagrant i Matteusevangeliet 26:21. Målningen förenar drag ur båda texterna. Petrus lutar sig mot Johannes för att få honom att fråga vem Jesus menar, som i Johannes berättelse, medan Judas hand sträcks mot bordet nära Jesus hand. Den detaljen brukar läsas mot Matteus ord om den som doppar handen i skålen.

Tolv män reagerar på samma ord på tolv olika sätt. Museet beskriver känslorna som vrede, rädsla, förvåning och sorg. Vasari skrev att ansiktena visar kärlek, rädsla och harm eller smärtan över att inte förstå vad Kristus menar. Mitt i rörelsen sitter Jesus stilla, isolerad i en nästan perfekt triangel.

Vilka är lärjungarna i Nattvarden?

Lärjungarna sitter i fyra grupper om tre, två grupper på var sida om Jesus. NE beskriver samma indelning. Namnen står inte i målningen. De brukar identifieras med hjälp av en kopia från omkring 1550 i kyrkan Sant’Ambrogio i Ponte Capriasca i Schweiz, där namnen är utskrivna.

Gesterna är återgivna efter museets egen beskrivning av målningen.

Ett vanligt fel i svenska lärjungetabeller är att de två apostlarna som heter Jakob byter plats. Jakob den yngre sitter näst ytterst till vänster. Jakob den äldre sitter strax till höger om Jesus och slår ut med armarna.

Tretalet återkommer i de tre fönstren bakom Jesus. Det tolkas ofta som en anspelning på treenigheten, men varken museet, Britannica eller NE gör den kopplingen.

Vilka detaljer ska du leta efter?

Judas håller pungen med de trettio silvermynt han fick för förräderiet. Framför honom står ett vält saltkar, en detalj som både Royal Academy och konsthistorikern John Varriano pekar ut. I Leonardos egen anteckning om kompositionen är det en lärjunge med en kniv som välter ett glas. I målningen blev det ett saltkar.

Maten har undersökts av Varriano i tidskriften Gastronomica 2008. Han beskriver bitar av grillad ål garnerade med apelsinskivor och ett fat med ungefär ett halvdussin hela fiskar. Bröd och vin står längs hela bordet. Petrus kniv, som museet nämner särskilt, vilar mot hans sida.

Jesus fötter saknas. Enligt Royal Academy höggs en dörr upp i väggens nedre mitt 1652. Akademins kopia från 1500-talet visar fötterna som försvann.

Hur fungerar perspektivet?

Leonardo byggde rummet i målningen som en förlängning av refektoriet. Enligt museet ligger flyktpunkten på fyra meters höjd vid Kristi högra tinning. Takkassetterna, bordet och gobelängerna på sidoväggarna leder därmed blicken mot hans ansikte. Huvudljuset faller från vänster, från samma håll som refektoriets riktiga fönster. Genom fönstren i bakgrunden syns blå berg, ett exempel på det Leonardo själv kallade luftperspektiv.

NE kallar det en illusorisk förlängning av rummet. Italienska Wikipedia uppger att man har hittat hålet efter en spik vid Kristi huvud, där Leonardo ska ha fäst snören för att dra perspektivlinjerna. Uppgiften finns inte i museets egna texter.

Varför är Nattvarden inte en fresk?

I en fresk målas färgen på våt kalkputs, som binder pigmentet när den torkar. Metoden kräver att varje del målas färdig samma dag. Leonardo ville arbeta långsamt, lägga på i skikt och ändra sig, skriver Britannica. Han målade därför på torr vägg, som om det vore en träpanel.

Museet beskriver en fet tempera där pigmenten blandats med äggula. Treccani tillägger att färgen överarbetades med olja och ligger på två grundlager, ett av kalciumkarbonat och ett av blyvitt. Den trängde aldrig in i putsen utan lades ovanpå. Färgen fäste aldrig ordentligt. Enligt Britannica började den flagna inom några år.

1. 1517

   Kaniken Antonio de Beatis skriver att målningen börjar förstöras, incomincia ad guastarse.

2. 1568

   Giorgio Vasari ser inte längre annat än en bländad fläck, una macchia abbagliata.

3. 1625

   Kardinal Federico Borromeo talar om fallande flagor, croste cadenti.

4. 1642

   Francesco Scannelli ser bara några få spår av figurerna, enligt konsthistorikern Charles Hope.

Hur skadades målningen genom seklerna?

Sedan början av 1700-talet har målningen restaurerats nio gånger, enligt museets dokumentation. Enligt The Art Newspaper skrubbade Michelangelo Bellotti ytan med kaustiksoda 1726, fernissade den med olja och målade om stora partier. Nästa ingrepp gjordes av Giuseppe Mazza 1770. De senare restaurerarna fick ägna mycket arbete åt att ta bort föregångarnas färg.

Efter att franska trupper tagit Milano 1796 användes refektoriet enligt berättelser från tiden som stall och förråd. År 1800 stod rummet under vatten efter en översvämning. Restauratören Stefano Barezzi ville lyfta av hela målningen från väggen och ska ha försökt 1821, med nya skador som följd. Treccani skriver att han 1854 i stället fick fästa färgen under uppsikt av en kommission.

I augusti 1943 exploderade en bomb mitt i klostrets innergård, Chiostro dei Morti. Museets faktablad beskriver hur den raserade pelargången, cellerna och biblioteket och fick en vägg och hela valvet i refektoriet att rasa. Nattvarden klarade sig. Enligt Robert M. Edsel i boken Saving Italy hade väggen redan 1940 skyddats med sandsäckar, ställningar och metallstag på båda sidor. Mauro Pellicioli konsoliderade färgen 1947 till 1949 och arbetade vidare med målningen 1951 till 1953.

Hur mycket av Leonardos färg finns kvar?

Pinin Brambilla Barcilon arbetade med Nattvarden från 1977 till april 1999. Museet skriver att det var första gången någon försökte ta fram de partier som Leonardo själv hade målat. Hon frilade ytan millimeter för millimeter från äldre övermålningar, enligt Turins universitet som gav henne ett hedersdoktorat 2019. Arbetet var omstritt. Corriere della Sera ägnade hela sidor åt vad tidningen kallade en rättegång mot restaureringen.

Hur stor del av ytan som är Leonardos egen går inte att säga exakt. Britannica skriver att mycket lite av originalfärgen finns kvar. Uppskattningarna i pressen har gått från under en femtedel till ungefär hälften.

Siffrorna sammanställdes av The Art Newspaper 1999 och återges som de citerades. Ingen av dem bygger på en mätning.

Vilka skisser och kopior finns?

Royal Collection i Windsor har den enda egentliga kompositionsskissen till Nattvarden, RCIN 912542. Samlingen beskriver hur Leonardo prövade att foga ihop tretton män i en harmonisk komposition och samtidigt skilja dem åt i hållning och ansiktstyp. Där finns också studier av Judas huvud och av Petrus arm, den enda bevarade draperistudien till väggmålningen. Enligt Treccani tycks Petrus arm ha återanvänts på titelbladet till Bernardo Bellincionis dikter, tryckta 1493, vilket talar för att arbetet började tidigare än den traditionella dateringen.

Kopiorna hjälper forskarna att förstå originalet. Royal Academy i London äger en stor kopia, 302 × 785 centimeter, målad omkring 1515 till 1520 av Giampietrino och Giovanni Antonio Boltraffio. Den saknar den översta tredjedelen men visar Jesus fötter, saltkaret och färger som inte längre syns, till exempel Simons rosa mantel. Klostret i Tongerlo i Belgien har en annan tidig kopia som abboten Arnoud Streyters köpte 1545.

Finns Nattvarden i nordiska samlingar?

Nattvarden kan inte lånas ut, men bilden spreds tidigt i grafik. Statens Museum for Kunst i Köpenhamn har nio blad efter målningen. Det äldsta är ett kopparstick med en katt och en ornamenterad ram som museet daterar till 1490 till 1510 och som förvärvades 1787. Om dateringen stämmer hör det till de tidigaste kända reproduktionerna.

Raphael Morghens kopparstick, tryckt 1800 efter en teckning av Teodoro Matteini, finns i Köpenhamn och i Oslo, där Nasjonalmuseet köpte sitt exemplar 1892. Bladets titel är Matteus version på latin, Amen dico vobis quia unus vestrum me traditurus est. SMK har också en version av Friedrich Wagner från 1840 efter Morghen.

I Sverige ser spåren annorlunda ut. Nationalmuseum har inget publicerat blad av Morghen efter Nattvarden men ett litet fotografi av Gustav Schauer. Hallwylska museet har ett fotografi av refektoriet som Johanna Kempe köpte under en Italienresa 1883. Den 18 maj 2005 föreläste Pinin Brambilla Barcilon på Nationalmuseum om målningens historia, tillstånd och restaurering.

Hur har Nattvarden levt vidare?

Redan Vasari berättar att den franske kungen ville föra hem målningen till Frankrike men att det inte gick eftersom den satt i muren. Sedan dess har den kopierats, parodierats och citerats oräkneliga gånger.

Andy Warhol fick 1984 i uppdrag av galleristen Alexandre Iolas att göra verk efter Nattvarden och gjorde nästan hundra varianter. Utställningen öppnade i Palazzo delle Stelline mitt emot Santa Maria delle Grazie i januari 1987. Warhol dog en månad senare. Dan Browns roman Da Vinci-koden från 2003 spred idén att figuren intill Jesus är Maria Magdalena.

Vid invigningen av OS i Paris den 26 juli 2024 väckte en scen vid ett långbord kritik för att likna Nattvarden. Den konstnärlige ledaren Thomas Jolly sade att scenen var en hednisk fest kring guden Dionysos. Ett tidigare uttalande från produktionen hade talat om inspiration från Leonardos målning. Arrangörerna bad om ursäkt till dem som tagit illa upp.

Hur går ett besök till?

Nattvarden visas i Museo del Cenacolo Vinciano, som är refektoriet vid kyrkan Santa Maria delle Grazie. Kyrkan, klostret och målningen blev världsarv i september 1980. Bokning krävs och biljetterna släpps ungefär tre månader i förväg, en gång per kvartal. Besökarna går in i grupper om högst 40 personer och får 15 minuter i salen. Museet kräver att du är på plats 30 minuter före din tid, annars går platsen förlorad.

Vägen in går genom slussar med automatiska dörrar som öppnas och stängs växelvis och filtrerar luften. Ett nytt luftsystem installerades 2019 med stöd av Eataly och det italienska kulturministeriet, enligt forskningsrådet CNR. Museets faktablad från 2019 anger över 400 000 besökare om året.

• Ett glas blev ett saltkarI Leonardos anteckningar välter en lärjunge ett glas. I målningen är det saltkaret framför Judas.
• Fötterna försvann 1652En dörr höggs upp i väggens nedre mitt och tog Jesus fötter.
• Rummet heter CenacoloOrdet betecknade matsalen redan på 1300-talet och kom senare att betyda nattvardsmålningar i refektorier.
• Hundra WarholAndy Warhol gjorde nästan hundra varianter av Nattvarden.

Vanliga frågor om Nattvarden

Vem målade Nattvarden?

Leonardo da Vinci, mellan 1494 och början av 1498, på uppdrag av Ludovico Sforza, hertig av Milano.

Var finns Nattvarden?

På norra väggen i refektoriet vid Santa Maria delle Grazie i Milano, i dag Museo del Cenacolo Vinciano.

Hur stor är Nattvarden?

460 × 880 centimeter enligt museet. Den täcker hela väggen.

Är Nattvarden en fresk?

Nej. Leonardo målade med äggtempera på torr puts, som på en träpanel. Därför började färgen lossna redan i början av 1500-talet.

Vem sitter bredvid Jesus i Nattvarden?

Aposteln Johannes, enligt museet och Royal Academy. Teorin att det är Maria Magdalena saknar stöd.

Vilken av lärjungarna är Judas?

Den fjärde från vänster. Han drar sig bakåt med armbågen på bordet och håller pungen med silvermynten.

Hur mycket av originalet finns kvar?

Ingen vet exakt. Uppskattningarna går från omkring en femtedel till ungefär hälften.

Kan man se Nattvarden utan bokning?

Nej. Bokning krävs. Varje grupp på högst 40 personer får 15 minuter i salen.

Källor

Samtliga källor är lästa den 20 september 2026. Mått, datering, lärjungarnas namn och besöksregler kommer från Museo del Cenacolo Vinciano.

• Museo del Cenacolo Vinciano: refektoriets historia och beställningen
• Museo del Cenacolo Vinciano: verkdata
• Museo del Cenacolo Vinciano: lärjungarna och perspektivet
• Museo del Cenacolo Vinciano: tekniken och restaureringarna
• Museo del Cenacolo Vinciano: dietro le quinte, italiensk text
• Museo del Cenacolo Vinciano: planera besöket
• Museo del Cenacolo Vinciano: faktablad 2019
• Treccani: Leonardo da Vinci, Dizionario Biografico
• Treccani: Stefano Barezzi
• Treccani: Mauro Pellicioli
• Treccani: Pinin Brambilla Barcilon om restaureringen
• Britannica: The Last Supper
• Britannica: Leonardo da Vinci, Last Supper
• Nationalencyklopedin: Nattvarden
• UNESCO: Santa Maria delle Grazie med Nattvarden
• Royal Collection Trust: kompositionsskiss, RCIN 912542
• Royal Collection Trust: Petrus arm
• Royal Academy: kopian av Giampietrino och Boltraffio
• Royal Academy: how to read it
• Gastronomica: John Varriano, At Supper with Leonardo
• The Notebooks of Leonardo da Vinci: Richters utgåva, paragraf 665
• Bibel 2000: Johannesevangeliet 13
• Bibel 2000: Matteusevangeliet 26
• Wikisource: Vasari, Lionardo da Vinci 1568
• Wikisource: Bandello, novell 58
• The New York Review of Books: Charles Hope, The Last Last Supper
• The Art Newspaper: restaureringen 1998
• The Art Newspaper: uppskattningarna 1999
• Università di Torino: hedersdoktoratet till Pinin Brambilla Barcilon
• CNR: luftsystemet 2019
• Wikipedia: äldre restaureringar och 1796
• Statens Museum for Kunst: Den sidste nadver, KKSgb20417
• Nasjonalmuseet: Morghens kopparstick
• Hallwylska museet: fotografi av refektoriet 1883
• Nationalmuseum: föreläsningen 2005
• Guggenheim: Warhol, The Last Supper
• Museo del Novecento: Sixty Last Suppers
• CBS News: OS-invigningen 2024
• TheWrap: produktionens uttalande 2024